Prestationsångest
Men en dag trillade det in några kommentarer. Vilken kick! Jag kände genast att min karriär som bloggare var på väg att ta fart. Fuck blondinbella, här kommer blo... Nej, bru... Nej. MörkblondJoel och tar över. Jag bar med mig ett anteckningsblock för att skriva ned allt jag kom på att jag skulle skriva om. Det använder jag inte lika flitigt längre. Jag såg ett potentiellt inlägg i allt. Någon som hade en lustig frisyr, folk som pratade konstigt. Filmer jag såg och musik jag hörde.
Nu har jag inte riktigt samma inspiration, och jag antar att det är ganska vanligt. Man får en idé, hittar någon ny sysselsättning som man finner ytterst rolig. Sedan tonar den ut lite och blir undanskyfflad i ett hörn, precis som produkter från TvShop.
Men TipsarJoel är inte död än, även fast man numera får fler tips från sina husdjur. Dock har som ni märkt takten slagits av från mycket intensiv till förekommande. Så ni som känner att ni fortfarande gärna får en liten dos av mitt pladder någon gång i veckan, ja ni vet ju uppenbarligen var ni hittar mig.
"även fast man numera får fler tips från sina husdjur"
Dagens tips från min katt:
Ät inte tulpaner, då kräks du.
Eller möjligen; Sitt och jama länge om barnen sover middag. Då vaknar de, och vips blir allt lite roligare igen.
Ett intressant bloggfenomen är att vi alla tycks hamna i svackor i vårt skapande. Jag tror absolut det har med responsen att göra. Feedback är viktigt, inte minst om man lägger ner tanke och tid på att skriva om sådant man upplever intressant, kul, viktigt etc.
Kanske har vi trots allt en del läsare, men "endast" några få som skriver kommentarer? Jag har försökt att studera trafiken på min egen blogg, och kan se att ämnen som jag trodde skulle engagera, politik, motion och hälsa samt skolsnack, endast engagerar de närmast sörjande. Däremot barnmat, barnkläder, barnleksaker och annat som innefattar barn kan få till en bloggbävning på min sida.
Sedan kan man, som jag jag gjorde i helgen, skriva om ett "tabubelagt" ämne: pedofili. Då rackarns´...Lovar att jag haft allt från pedofiler, rödstrumpor, pappor och mammor, snutar och andra som tyckt till. Men att orka skriva om sådana ämnen hela tiden lockar inte mig.
Din blogg är bra Joel. Den är trygg och rolig. Du tar upp vardagliga händelser med en knorr och det är extra roligt att läsa då du exempelvis lackade ur på din störda (dubbelbottnat, jag vet) granne...
Kramen.
Smart katt!
Ja precis, ibland vill man skriva allvarliga grejer, som mitt senaste inlägg om chaffisar och ordningsvakter. Men det är ju inte den karaktären jag vill ha på min blogg, så allt för ofta får det inte bli. Jag vill hellre, som kanske märks, ha en humoristisk ton med vardagsironi m.m. Sedan vill man ju också hålla ett högt snitt på sina inlägg och gärna sålla bort sådant som kanske inte är jätteintressant, och då kan det efter några månader bli ganska glest med inlägg. Men, skam den som ger sig.
Och tack så mycket för din uppmuntran!
Kan bara instämma med föregående talare.
Och jag känner igen mig i det du beskriver. Man ser ett potentiellt inlägg i en massa situationer under en hel dag. Fast ibland blir det inte ens en tummetott av det hela när man väl sätter sig och ska kreera.
But: keep on bloggin'! Ha en underbar helg!
Till bloggens startsida
