Tåget

Alltid är det något. Är det inte skrikande barn så är det snarkande gubbar, och är det inte snarkande gubbar så kanske man bara bjuds på lite sång, som igår.

De lät lite som kolibrierna i Kalle Ankas Jul, de två tjejerna som satt och upprepade ordet "sjunger" till någon form av melodi.

Men för i helvete. Ska dom sitta och gny hela resan?

Ja. 

Det var bara att rida ut stormen, men mina drömmar tenderade att bli lite melankoliska till det oönskade bakgrundsljudet.

Hur tänker man då undrar jag? Att sätta sig i en fullbokad tågvagn och sjunga i tre timmar. En kille verkade gilla det iaf, så han bestämde sig för att börja flirta lite. Någonting måste dock ha gått oerhört fel i hans program, för han valde att berätta en historia om en man som gödslade med sin egen skit. Det kan ju aldrig vara bra att prata om avföring när man vill imponera på någon, eller?

Kultur

Igår tog jag ett friskt andetag av svensk kultur. Jag var nämligen inne på Museum Tre Kronor.

Jag skulle fördriva lite tid i väntan på min bror, så vad kunde vara mer passande för en f.d. slottsvakt än att gå en vända förbi Stockholm slott? Min tänka rutt var egentligen bara att passera nedanför lejonbacken, men av en händelse såg jag en spännande dörr i fasaden. "Museum Tre Kronor". Jag slängde ett öga över axeln för att försäkra mig om att ingen såg, sen ilade jag in lite kvick. Jag frågade om det var kostnadsbelagt att gå en runda, och expediten pekade direkt på prislistan.

Är du student frågade hon.

Nej, svarade jag lite moloket. Sedan fick jag en snilleblixt. "Men vad kostar det för högvakten?"

"Men du har ju inte uniformen på dig."

Nej jag har ju inte det, sa jag och blinkade med hundögonen.

Och det visade sig göra susen, för hon gav mig fri passage till alla museets tre våningar. Och det var tro't eller ej riktigt kul att se massa gamla målningar och modeller av det medeltida slottet (som förövrigt är way snyggare än dagens bruna skokartong). Jag läste om och om igen att slottet brann ned 1697 och att det tog 60 år att bygga upp det igen, för att i all framtid ha ett säkert "imponera på svärföräldrarna-kort". Sedan såg jag museets förmodligen roligaste bild. Den visade massa olika yrken folk som jobbade på slottet hade.



Jag skulle kunna tänka mej att jobba som typ Bastukarl, Fågelfångare, Lokattevaktare eller Mjölåkare. Däremot ställer jag mig lite mer skeptisk till uppgifterna för en Källarsven, Ryssetolk ,Sängedräng och Trappsopare.

Glans

Jag mötte precis Johan Glans här på strandvägen (där jag precis satt mig för att skriva allt detta). Åh, en kompis tänkte jag och var bra nära att slänga ur mig ett vänligt "tjena". Men sen hindrade jag mig och fick istället bara fram det där lätet som ofta kommer när man får en fråga som man vet att man måste svara på, men för allt i världen inte sanningsenligt.

Det måste kännas lite obekvämt för kända personer när främlingar går och ler mot dem och hälsar vart de än befinner sig. Som när Malou Von Sivers kom fram till mig när jag jobbade som ordningsvakt på ett hotell, och frågade hur man lättast fick tag på taxi, och jag sa "Heej".