Jag har aldrig hört talas om detta företag förut, men det verkar vara en ödmjuk och avslappnad arbetsatmosfär.


(Spara ner bilden om texten är för liten)

Ni vet hur man ibland slänger in lite fler bokstäver i ett ord för att förstärka dess mening. När Anders Svensson satte frisparksmålet mot Argentina i VM 2002 skulle jag inte skriva att jag sa Ja, utan mer Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!... and so on.

Där la jag alltså till ett antal A, i och med att det är den bokstaven jag håller ut på när jag skriker. Bokstaven A är ju en vokal och tillåter därmed att man håller ut på den. Konsonanter däremot är svårare att hålla ut på, men vissa tycks klara av det. Man kan till exempel se någon som tycker att något är fruktansvärt tttttttttttttttttttttttttttråkkkkkkkkkkigt, gggggggggggggggott eller bara så himla myssssssssssssssigt.

Ja, det var bara det jag ville säga. Hej dddddddddå!

Mod är ofta brist på kunskap, medan feghet i många fall är baserad på god information.

Snart ska jag få massage. Vi får nämligen det en gång i månaden här. Snart snart snart snart snart!

Förlåt, jag ville bara gotta mig lite. Ha en trevlig helg gott folk!

Något som alltid skänker glädje till mig och mina kollegor är när någon kommer och langar upp ett gäng bullar/kakor på köksbänken. Dessa läggs då lite tjusigt upp på ett fat, för att sedan successivt försvinna ner i våra sockertrånande magar. Det skulle se ut som i en naturfilm om man filmat. Ni vet när man får se en matbit som väldigt många är med och delar på. Det kommer anspråksläggare från lite varstans och tar sig en tugga, tills dess att skelettet är allt som återstår. Och det beskriver också ganska bra vad som händer på vårt kontor. Folk kommer och går, och man tar vad man vill ha och lämnar resten. Härom dagen såg jag t.o.m. ett skedmärke i tårtan som stod på bänken. Någon hade lite i förbifarten huggit av en munsbit av den istället för att besvära sig med att lägga den på ett fat. Och vad som alltid sker när något gott ligger framme, är att det lämnas en liten liten bit kvar. Kanske är det för att den helt enkelt är mindre god än det övriga som legat där. Kanske är det för att den hamnat på golvet och någon plockat upp den men inte velat äta den. Eller kanske är det för att man inte förmår vara den som tar sista biten. Man vill kort och gott inte vara den glupskaste av dem alla. Därför lämnar man istället en bit kvar, för att lätta på samvetet. Och den biten gott folk, den kallas för Svensken.


två tydliga Svenskar kvar på bullfatet


denna Svensk är kvarlevorna av vad som varit en Brownie


här är Svensken av en tidigare ståtlig prinsesstårta

Jag förstår nu vikten av frågan (rubriken). När någon köpt ett nytt hus och berättar för vännerna så studsar frågan tillbaka som ett eko. När man går på öppen lägenhetsvisning är det alltid någon framme hos mäklaren och snackar om dessa stammar. Nu förstår jag varför. Jag ser nu vikten av att ha stammar i bra skick. För har man inte det, ja då kan man behöva ringa fastighetsjouren för att man kommit hem från jobbet och upptäckt att badrummet invaderats av... ja, väldigt gammal och illaluktande mat kan man väl säga.

Vilka är dessa människor som jobbar med sådant? Inte alls något illa ment - karlakarlen i mitt fall är min hjälte, men jag bara tänker. Hur finner man intresset för detta? När man ställer frågan till barnen i skolan och alla svarar brandman och pilot, så säger en ensam liten kille att han vill jobba med bajs och sånt. Eller? Man kanske upptäcker det senare i livet, under gymnasiet. Där är det ju många som upptäcker vad de verkligen brinner för. Själv hamnade jag på lite av ett journalistikprogram, och tänkte att det absolut kan vara något för framtiden. Är det samma sak för dessa handy men? Sökte de en fastighetsskötarlinje och fick prova på att lösa proppar i avloppsrör och bara kände att det var deras kall?

Nej, nu försöker jag bara vara rolig. Förmodligen är det väl så att man gillar att vara fastighetsskötare, vilket jag inte alls har några problem att se tjusningen i. Men alla får väl bita i det sura äpplet någon gång under arbetstid antar jag. Saken var bara att denna kille var så himla oberörd av det faktum att det flockades små "kottar" runt hans fötter där han stod och pumpade.

För det var det han gjorde. Han satte ned något som såg ut som en gigantisk spruta i min toa och pumpade för kung och fosterland. Det skvätte och hade sig, och om man dragit ner det till ultra rapid och bytt ut omgivningen så hade det kunnat vara en reklam för Ving Charterresor. Men, när toa-pumpandet inte funkade så körde han lite i duschbrunnen. Och när inte heller det funkade så hämtade han det tunga artilleriet. Han gick ut till sin bil och bytte arbetsdojjorna mot arbetsgummistövlar. De små doktorshandskarna blev förstärkta med ett par diskhandskar storlek grov. Och pumpen, den blev ersatt av en j*vla oljeborr! Med den matade han ner meter efter meter av stålfjäder i rören för att snart konstatera:

Aj fan, det är det asså! Det är stamskott.

Det lät inte alls bra tyckte jag i min totala okunskap om alla dessa bajsbegrepp - det är ju alltid svårt med branschspråk. Jag såg mig själv stå där med armarna utsträckta framför ansiktet i ett desperat försök att mota bort kaskaden av avloppsinnehåll. Så illa var det som tur var inte.

Jag fick däremot springa upp alla våningar i mitt hus och be grannarna att inte spola under den närmsta tiden då jag inte gärna ville ha det i min lägenhet. Ett himla kul sätt att presentera sig för grannarna för första gången by the way! När jag kom ner igen tog jag ett djupt andetag innan jag öppnade dörren. Skulle havet nu inkräkta på mitt vardagsrumsgolv, eller var det kanske så väl att det hade börjat sjunka undan?

Det var det senare. Gud är kanske god trots allt. Resten av kvällen gick åt till olika former av rening och sanering, innan jag kunde krypa upp i soffan och tycka synd om mig själv. Så där har ni det mina vänner. En bra anledning till att hålla koll på stamkvalitén.

På min lunch idag ringer Sarah och meddelar att vi har stopp i avloppet. Det var ju inte alls trevligt säger jag och tänker att jag får lov att ringa fastighetsskötaren. Dessvärre visade det sig att de bara har öppet mellan 8-10, men istället hittade jag ett nummer till fastighetsjouren. Dit skulle man tydligen bara ringa om det var akuta problem, så jag höll mina hästar tills dess att jag kom hem för att kunna avgöra hur pass akut det var - det kanske till och med att sjunkit undan. Men när jag nu kommit hem och öppnat toalettdörren så kan jag konstatera att fastighetsjouren DEFINITIVT måste kontaktas! Nu kommer jag göra en förskönande omskrivning ifall ni har känsliga magar, men jag kan säga som så, att saker jag trodde mig ha sagt adjö till för gott har hittat sin väg tillbaka - och vägrar nu ge sig av. Jag besparar er även från bildbevis, och nöjer mig istället med att under grova rysningar hulka fram: Fy FAN vad äckligt!!!

Jag har som jag nog tidigare nämnt börjat träna. Igen. Jag går på ett gym väldigt nära jobbet, så jag hinner smidigt nog med att träna på min - om än något förlängda - lunch.

Så där tassar jag omkring tillsammans med en blandad kompott från stureplan. Man rycker lite här, drar lite där, trycker och hänger (och stönar) lite för att sedan gå in i det mysiga omklädningsrummet, som förövrigt har sin dörr direkt in i lokalen, så har man dåligt hjärta och religiösa riktlinjer bör man definitivt hålla sig borta från dess insynsradie. För gör man inte det är risken stor att man blir överfallen av vyer på de mest välodlade skepparkransar - non facial, och det är detta jag tänkte diskutera i kvällens inlägg. För trots att man är i ett omklädningsrum, där det är fullt naturligt att klä av sig till bara mässingen, så tycker jag att man bör iaktta viss diskretion. Jag tycker exempelvis inte att man böjer sig ner för att plocka upp något från golvet, efter att man lossat på all beklädnad. Inte heller ser jag anledningen till att gå på toa utan att vira handduken runt höften. Det är ju faktiskt bara konstigt. Man kan ju åtminstone försöka hålla härligheten för sig själv, och möjligtvis de som ber om den, men jag är garanterat inte en av dem. Fortsätter det i detta Naken-Janne-stuk så dröjer det nog inte länge till att åderpåkarna hemsöker mina drömmar.

Håll fast drömmarna, för om drömmarna dör är livet som en skadad, vingskjuten fågel som inte kan flyga.

Ibland får ni tips, och ibland får ni avrådningar. Idag blir det det senare.

Köp inte Coors Light. Om man nu inte är ute efter vatten med en antydan av ölextrakt.

4 portioner

färs 400-500g
ägg 1
riven parmesan ca 1 dl
basilika 1-3 msk
salt
peppar
buljongtärning 1
vitlök 2-3 klyftor
krossade tomater 1 burk/förpackning om ca 4 dl
röd/matlagningsvin 1 dl
vatten 1 dl


Blanda färsen med ägget, vattnet, parmesanen, basilikan och föredragen mängd salt och peppar till en härlig sörja. Rulla till relativt stora och fasta bollar.

Koka upp de krossade tomaterna tillsammans med pressad/hackad vitlök, buljongtärningen och vinet. Sänk sedan försiktigt ner köttbullarna. Låt koka på låg värme (3/4 av 6) under lock i ca 10 minuter. Servera med pasta eller annat som faller dig i smaken. Ruccola och oliver är inte heller helt fel.

Buon apetít!

Stackars Linda. Det kan inte vara lätt. Hon har så svårt att finna kärleken att hon tar till drastiska metoder. Hon slänger ut nät över fiskdammen och hoppas fånga en mogen öring, men allt som fastnar är rostiga kundvagnar och ruttet sjögräs. Igår (när jag zappade runt) såg jag en kille hon ville erbjuda chansen att fortsätta i tävlingen, men vad han gjorde var att tacka nej. Han sa att känslorna inte fanns där och att han inte kunde fortsätta. Där och då blev han nominerad på min egen Svenska hjältar-lista. Linda blev så paff att... ja, man såg inte så mycket skillnad i hennes ansikte på grund av all botox och annan plast som formar det, men jag tror att det var ett uttryck av förvåning.

Jag vaknade till solsken idag - helt fantastiskt! Ljuset trängde in och exponerade all skit på fönsterrutorna. Dammet på TV:n blev tio gånger tydligare och jag påminde Sarah om att det minsann är hennes städområde.

En fördel med att ha vinter i 6 månader är ju att man blir som förtrollad när solen och våren väl tittar fram igen. Som ett djur uppvaknat från sitt ide slår man upp ögonen och fylls i samma stund med glädje. Jag sa till mig själv att nu jävlar ska jag ha vårkläder på mig. Skjorta utan något under, tunna luftiga byxor, lågskor och en tunn vårjacka - nu får det bära eller brista men duffeln ska tamigfan stanna hemma idag.

Vintern är även lite som lumpen - något man måste ta sig igenom, men som gör allt så mycket bättre när det väl är över.


För att göra detta inlägg ännu mer spontant slänger jag in en parantes från ett avsnitt av Planet Earth som vi såg igår. Avsnittet handlade om skogar, och man fick se nattscener från en europeisk (?) lövskog. När mörkret hade lagt sig så kom miljardtals små äckliga kryp upp från under lövtäcket. De klättrade sedan upp i träden där de tog sig ur sitt skal. I gryningen var de flygande insekter, som totalt invaderade skogen. Dessvärre var de skitkassa på att flyga så många av dem ramlade ner i vattnet och på marken och blev enkla byten för i princip alla andra djur i skogen. På grund av sin abnorma mångfald var det ändå groteska mängder kvar även efter djuren hade kalasat på dem, så de överlevande kunde då para sig och lägga nya ägg. Sedan självdog de. Äggen tar sedan, precis som i deras eget fall, 17 år på sig att utvecklas till äcklig insekt. Och så fortsätter cyklern. Ganska meningslösa varelser i min mening.

Den får aldrig några vänner som är rädd för att skaffa sig ovänner.

Tydligen gick melodifestivalen av stapeln igår. Det är faktiskt få saker jag bryr mig mindre om än just det, fast tack vare några mindre fel på folk i min omgivning så fick jag reda på att det var igår ikväll. Och då antar jag att det var som varje år när denna terror äger rum - fler svenskar än någonsin sitter bänkade och jämför låtarna och artisternas kläder. Låtarna som är en hopkok av förra årets låtar, nedmalda och sedan återupplivade, fast denna gång med schlagerhöjningen (den när de i sista refrängen höjer tonläget en oktav) en halv takt tidigare.

Schlagerlåtar är ju ungefär lika förutsägbara som rapmusik har jag kommit på. I 99 fall av 100 sjunger en rappare om hur mycket han gillar tjejernas kroppar och hur gärna han vill "get with them". En schlagersångare sjunger lika ofta om... ja, ingenting egentligen, men låtarna innehåller alltid orden love, baby och heaven.

Jag har också blivit påmind om varför jag alltid hade min mp3 med mig på gymmet förut. Det är för att på gymmet spelas musik från radion, och på radion spelas schlager. Och schlager, ja, det är ju inte ens musik faktiskt. Det är nämligen ett modernt tortyrredskap. Sådant som används mot krigsfångar för att få dem att avslöja hemlig information.

Schlager spelas även på andra ställen där musikkällan är radio, såsom i de flesta butiker. Därför har jag numera svårt att befinna mig på just sådana ställen. Härom dagen var jag inne på Stockhome och kikade lite när den där giftgasen pös ut ur högtalarna igen. Det var den av den f.d latin kingen som btw måste ha begått ett fullgott socialt självmord med denna låt, där han struttar runt tillsammans med en Lill John-liknande kille och låter lite som en blandning av full Lou Bega och en pubertal spansk, engelsktalande dansbandssångare. (Jag har inte tittat, det var på nyhetsmorgon.) TERROR är vad det är! Och jag har helt seriöst allvarliga problem med att förstå hur detta kan vara möjligt. Hur kan det vara så att det här är årets stora tv-händelse? Ja med det är bra underhållning säger ni. Okej, men kan dom då inte skippa försöket till att göra musik och bara hoppa och dansa istället så att vi slipper bli utsatta för denna misshandel? Nej fy, jag har faktiskt svårt att finna ord. Jag blir så arg! Hade jag blivit statsminister så skulle det förmodligen blivit min första åtgärd - att bannlysa melodifestivalen. (ABBA, ni är förlåtna. Ni visste inte bättre.)

Det värsta med att shoppa är att allt man redan äger plötsligt blir flera snäpp fulare. De där skorna man köpte förra månaden ser redan nedgångna, och faktiskt ganska äckliga ut. De sprillans nya däremot, de är så j*vla snygga! De kommer aldrig att hamna i den position man nu håller sina "gamla" skor. Nej, inte kommer ni bytas ut mina kära, nya fina fräscha skor!

Så sorgligt. Jag tänker på ett barnprogram jag tittade på när jag var liten. Eller kanske var det en bok? I vilket fall som helst hette sagan något i stil med Snurran och bollen och handlade om just en klassisk gammal träsnurra, och en gammal sliten boll. Det var en handsmidd, jättevacker snurra, och en trogen gammal boll vars sömmar sjöng på sista versen, och dessa var favoritleksakerna hemma hos ett lekfullt litet barn.

Men en dag kom en ny leksak in på barnets förstaplats, och den gamla snurran och bollen blev utbytta. De hamnade i soporna, och för varje dag som gick så tappade de mer och mer färg. Deras yta slets, och de en gång så gedigna och vackra leksakerna såg nu inte mycket ut för världen. Stackars gamla leksaker - de var SÅ ledsna.

Rätta mig om jag har fel (verkligen, nostalgi är underbart), men detta är vad jag minns av denna saga. Och detta inlägg landade någon helt annanstans än vad jag från början hade tänkt mig. Det kanske i det stora perspektivet helt enkelt handlar om hur vi människor ALLTID tröttnar på saker och ting. Vi tröttnar på platser, vi tröttnar på vänner och partners. Vi tröttnar som sagt på våra kläder och andra materiella ting, som datorer och mobiltelefoner. Är det så att vi i alla sammanhang kräver förändring och förnyelse, eller kan vi hitta något eller någon som totalt stillar vår hunger efter detta? Själv är jag skeptisk, och jag vet inte hur jag ska ställa mig till det heller. Bra eller dåligt? Förkastligt eller nödvändigt? Hmmm...?

Ikväll är det shopping spree! Vår byrå gör reklamen till en butik som heter Awesome Rags, och tack vare vårt goda samarbete får vi komma dit efter stängningstid två gånger om året (precis när nya kollektionerna kommit in) och handla från hela sortimentet med mycket generös rabatt.

Alla är som lyriska! Folk smyger iväg på lunchen för att reka och lägga undan plagg till kvällen. Det förekommer oskuldsfullt paxande i stil med: Bara så att ni vet kommer jag köpa de där skorna från Whyred. Ni får ju också köpa dem, men jag ville bara säga att jag definitivt kommer göra det. Och just det, den där tröjan från Fifth Avanue också. Så att ni vet liksom. Jag har aldrig varit med om detta förut då jag är relativt ny, men jag har blivit hintad om att personlighetsförändringen hos folk är påtaglig. Huvan åker ner över huvudet och verbal kommunikation är sällan förekommande. Spännande.

Som jag sagt förut, REA lockar fram det värsta i oss.

Tredje inlägget gillt då. Och anledningen till att jag lägger så mycket tid på detta är att det är ett ämne jag tycket förtjänar större plats i debatter, och även att det är dags att vidta åtgärder mot. Det handlar om bittra busschaffisar som tar ut sin besvikelse på livet på resenärerna, och det handlar om sadistiska ordningsvakter som letar efter chanser till våldsutövande för att krydda sin egen ruttna vardag. De arbetar passande nog i par vilket är himla smidigt när man vill hålla varandra om ryggen och måla ut sitt offer som aggressiv och hotfull.

Här är en länk till inslaget i gårdagens stockholmsnyheter där en kollega råkade ut för båda dessa sorgliga människotyper i en ohygglig maskopi. Klicka här och spola fram till ungefär mitten av sändningen, efter narkotikareportaget. Nu vet jag inte om busschaffisarna och ordningsvakterna är ett lika otrevliga släkten i hela riket, men är man bekant med Stockholms lokaltrafik och låtsaspoliser så borde man börja bubbla lika mycket som jag.

Om du har jättebråttom räcker det med att du läser och tar in rubriken. För er andra finns ytterligare några (onödiga) rader.

Om det var någon mer än jag och alla andra på jobbet som satt förväntansfulla i tv-soffan klockan 18.30 igår och väntade på nyhetsinslaget jag tipsade om, så vet ni lika väl som jag att det aldrig dök upp. Och nu vet jag varför.

Producenterna hade inte fått tag på någon att ställa till svars, men ikväll skall vaktbolagets VD vara med i rutan och ge någon form av förklaring. Så precis som jag sa igår - missa inte stockholmsnyheterna klockan 18.30 på Tv4.

Ah, kom just på ytterligare ett vanligt språkfel. Kanske inte jättevanligt, men man ser och hör det ändå lite då och då.

• Längst, som i lång, längre, längst, är fel om man menar längs med. Så ja, precis som jag skrev, ska man skriva längs med stavas det utan t på slutet.

En kollega skulle ta nattbussen hem från Slussen i torsdags. Med samma buss skulle även en ung tjej åka, men den biljett hon visade upp godkändes inte av chauffören. Hon skickade då efter en sms-biljett vilken hon då försökte med. Dessvärre dög inte heller detta då Mr. Busschaffis kände sig kränkt av att hon först visat upp en ogiltig biljett. Han sa att bussen inte skulle röra på sig förrän hon hade gått av. Tjejen bönade och bad att få åka med, för detta var nämligen sista nattbussen hem för henne, och hon skulle ut på Värmdö så det fanns inte riktigt några alternativ. Men chaffisen insisterade på att hon skulle lämna bussen.

Då försökte mig kollega hjälpa tjejen och övertala chaffisen att låta henne åka med. Han påvisade att slussens bussterminal inte heller var ett särskilt trevligt ställe att vara själv på om natten, allra helst för en ung tjej. Men tyvärr. Det som hände var istället att han ringde på ordningsvakter som kom och drog honom av bussen, tryckte honom över ett räckte och handfängslade honom. Sedan låste de in honom i en bur och inväntade polis.

Så ska de bekämpas, personer som försökter sätta sig upp mot överheten. Sitt still, håll tyst och gör som du blir tillsagd lille man!

Som ni förstår blev min kollega inte direkt Jolly efter detta, så han beslutade sig för att ringa både den ena och den andra. Tv4 nappade på storyn, och ikväll kommer det att sändas på nyheterna. Så missa inte det, klockan 18.30 ikväll på Tv4.

Wow vad lite jag skriver numera! När jag först upptäckte det här med bloggeriet för snart ett halvår sedan tänkte jag, såklart, att bara jag ligger i så kommer hela Sverige snart ha upptäckt min briljanta fis i bloggosfären. Och i låg jag. Jag spottade ur mig oförskämt många inlägg. Tillströmningen av läsare kunde dock varit intensivare och jag började fundera över vad jag kunde göra för att bättra på min statistik. Jag vet! Jag kan ju börja läsa andras bloggar och kanske kommentera där, så att länken till min blogg visas lite här och där. Men för att folk ska vilja klicka på den måste jag ju också skriva något mycket fiffigt och lockande. Så det gjorde jag. Jag gjorde det såpass mycket att jag hade väldigt svårt att finna tid till annat, men ändå var det lika tomt i min inbox som i gatuflöjtarens hatt.

Men en dag trillade det in några kommentarer. Vilken kick! Jag kände genast att min karriär som bloggare var på väg att ta fart. Fuck blondinbella, här kommer blo... Nej, bru... Nej. MörkblondJoel och tar över. Jag bar med mig ett anteckningsblock för att skriva ned allt jag kom på att jag skulle skriva om. Det använder jag inte lika flitigt längre. Jag såg ett potentiellt inlägg i allt. Någon som hade en lustig frisyr, folk som pratade konstigt. Filmer jag såg och musik jag hörde.

Nu har jag inte riktigt samma inspiration, och jag antar att det är ganska vanligt. Man får en idé, hittar någon ny sysselsättning som man finner ytterst rolig. Sedan tonar den ut lite och blir undanskyfflad i ett hörn, precis som produkter från TvShop.

Men TipsarJoel är inte död än, även fast man numera får fler tips från sina husdjur. Dock har som ni märkt takten slagits av från mycket intensiv till förekommande. Så ni som känner att ni fortfarande gärna får en liten dos av mitt pladder någon gång i veckan, ja ni vet ju uppenbarligen var ni hittar mig.

Gårdagen kan vi inte få tillbaka, men morgondagen är vår att vinna eller förlora.

Det har varit tipstorka här, jag vet. Motivationen har inte funnits där för mig helt enkelt. Men nu ska ni veta att jag har ett riktigt rackabajsartips!

Amerikansk Dollar: 9,3 kr
Euro: 11,6 kr
Isländsk krona: 0,04 kr

Alltså. Semester i Förenta staterna - jättedyrt. Semester i Europa - också jättedyrt. Dyrare än någonsin sedan euron infördes faktiskt. Men! Semester på härliga Island. JÄTTEBILLIGT! Ska du se en gejser i ditt liv så now is the time to do it! Glöm inte din Boil in bag!

Jag tänkte bara reda ut några små språkliga missuppfattningar som allt som oftast petar mig i ögonen.

• Det heter inte "... förens jag är klar...". Ja, om man nu inte menar ägandeform av fören på en båt då vill säga, ex. "förens reling". Förrän heter det om man vill få fram att något inte kan göras förr än, synonymt till innan.
• Man gör ingenting "medans" någon annan gör något. Medans är nämligen... ingenting. Däremot kan man säga medens som är ägandeform av mede. Så om man vill säga "medens spets" går det utmärkt. Vill man däremot säga att något pågår samtidigt som någonting annat så ska man skriva medan.
• Dem och De är ju inte helt lätt. Fast i 99 fall av 100 (lätt överdrift, men något i den stilen) så ska det vara de och inte dem. Ex: De kommer och hälsar på oss men jag tycker inte om dem. Jag ska ändå följa med dem tillbaka även fast de är slynglar.

Något jag vet är att man inte kan börja en mening med dem och aldrig sluta den med de. Dem är bestämd form i pluralis och de är obestämd form. Ska du chansa så skriv de eller dom som faktiskt också är accepterat.

När man sitter i marknadsföringssmeten får man se mycket roligt och innovativt. Men också en del tvivelaktigt.


Klickbar

Jag kände att det var dags att sätta upp min arga lapp i trapphuset för att få tag på den skyldiga råttan. Alltså den person som ringde störningsjouren på grund av vår femtonmannafest härom veckan.

Såhär såg mitt första utkast ut:


Bästa grannar på sexan.

För några veckor sedan hade jag och min flickvän inflyttningsfest på plan 2. Runt midnatt fick vi besök av en väktare som blivit ditskickad av störningsjouren. Tydligen var det någon granne som blivit oerhört störd av vår musik och därför beslutat sig för att göra något åt det.

För detta har jag full förståelse. Självklart kan det vara nervretande att grannen har så pass hög musik att man inte kan sova. Men!

Jag och min flickvän bor här i andra hand och har nyligen flyttat in. Vi valde att ha en inflyttningsfest för att fira att vi hittat en lägenhet att flytta ihop i och därför bjuda in våra vänner för att dela vår glädje. På grund av att någon här i fastigheten valde att ringa störningsjouren istället för att på brukligt sätt ringa på och be oss sänka så har vi nu fått en varning av fastighetsägaren. Personen som har förstahandskontraktet blev givetvis mycket upprörd och kommer förmodligen inte låta oss förlänga vårt andrahandskontrakt.

Jag har som sagt förståelse för att det kan vara jobbigt att höra musik från grannen, men i mina ögon är det inte rimligt att utsätta någon för dessa problem endast på grund av detta. Skulle det hända igen att ni blir störda uppskattar jag som sagt ifall ni meddelar det direkt till mig.


    Med vänliga hälsningar
           
            Joel
            08-xxx xxxxx


Dock trodde inte min projektledare att detta skulle få önskad effekt hos mottagaren, då denna förmodligen inte är en normal och trevlig människa, utan snarare uppmana denna fastighets-Hitler till att göra just det jag vill motverka - anmäla oss igen.

Istället sade hon: Joel, du måste nog dessvärre dra ner brallorna lite och bara be så hemskt mycket om ursäkt.

Jaja sade jag med hängande läpp, och skapade då ett andra utkast:


Till er som blev störda av vår fest.

För några veckor sedan hade jag och min flickvän inflyttningsfest i vår lägenhet på plan 2. Uppenbarligen var det någon som blev mycket störd av detta och för det ber vi så mycket om ursäkt. Vi ber så mycket om ursäkt till den vi störde och ska verkligen försöka att hålla nere volymen i fortsättningen.

OM det mot förmodan skulle hända igen att vår musik stör er på något sätt, så Snälla, meddela oss. Antingen genom att ringa på dörren, eller så får ni gärna slå en signal på nedanstående nummer.

Med vänliga hälsningar

Joel
08-xxx xxxxx


Ja, ibland är det nog bara att svälja stoltheten och dra ner brallorna.

Aaah. Äntligen är jag igång igen. Jag höll mitt löfte och skaffade både gymkort och nya löpardojor förra veckan, och jag hann till och med inviga dem innan helgen, vilket som väntat ledde till monstruös träningsvärk. Men det var så välkommet! Träningsvärken säger mig nämligen att jag har varit en duktig pojk som tränat och levt sunt, vilket gör att jag kan öppna fikaskåpet helt utan påföljande skamvåg. Träningsvärken gör det även skönare för mig att få massage här på jobbet. (That's right, jag får massage på jobbet.) Ni vet sådär ontskönt är det. Nu senast kände jag mig som en krigsfånge på Guantanamo som Evil Marc försökte pressa på uppgifter, men jag golade inte. Kanske lite stön och gnol, men inget mer. Jag frågade om man kunde trycka sönder muskler, men tydligen tålde den hon misshandlade för stunden 600 kilos tryck så det borde inte vara någon fara.

Nej nu ligger kanellängden och väntar. På återseende.

Vänskap är en själ som tagit bostad i två kroppar.