Snart ska jag in till Securitas huvudkontor på kungsholmen och hämta min nya uniform. Dock är jag är lite ängslig över att den ska vara för liten. Jag är nämligen en person med aningen underliga proportioner, så när en kostym sitter bra över axlarna är den ofta för kort i ärmarna och så vidare. Min kontaktperson gav mig också det tydliga intrycket att en sådan miss från min sida inte skulle vara det minsta komisk. Gulp!

Skönt med X 2000, då tar det ju bara 3 timmar - not! Jag måste ha missat det finstilta med informationen om förseningstilläggen på 33%. Min flickvän ringde en gång till SJ i all frustration efter att ha väntat en extra timme på perrongen. Hon sa att hon missat en begravning på grund av förseningen och frågade om man fick någon form av ersättning. HA! Ville man ha ersättning skulle man tydligen inte åka med tåget alls. Man skulle alltså lämna tillbaks biljetten och då kanske få pengarna tillbaka (om man redan betalat extra för att överhuvudtaget ha möjligheten), för att senare köpa en ny biljett och komma fram ännu senare. I mitt fall uppkom denna gång förseningen under resans gång, så för att få pengarna tillbaks borde jag då kanske ha hoppat av i Mjölby eller något liknande, istället för att sitta kvar på tåget och åtminstone komma fram till Stockholm. Konstigt system tycker jag.

Som väntat hade Sarah kommentarer på mitt inlägg Mystik som skrevs i fredags. Hon gick med på att fåglar kunde ha varit förklaringen på de knackande ljuden, men det fanns fortfarande ouppklarade fenomen kvar, och dessa utgick från vinden. Tusan, tänkte jag som var tämligen övertygad om att min ornitologiska upptäckt hade varit det genombrott som skulle övertyga Sarah om att allt har en fullkomligt logisk förklaring. Men så igår kväll fick jag precis som i fredags erfara de påstådda ljuden. Det lät som om något rullade fram och tillbaka på vindsgolvet ovanför oss, och med jämna mellanrum tog stopp emot något, vilket genererade ett klingande läte. Detta var ju helt klart underligt, men jag ville inget hellre än att bevisa att det finns en förklaring, bara man söker den. Det fanns helt enkelt bara en sak att göra - vi skulle gå på gastjakt.

Med ficklamporna i högsta hugg tog vi oss med eftertänksamhet i varje steg upp för den branta stegen. Min roll i scenariot skulle enligt planen vara någon form av säkerhet och handhållare, men allt eftersom vi närmade oss det djupa mörkret föll min trovärdighet som det avsevärt. Sarah stannade en bit upp på stegen medan jag fortsatta hela vägen upp tills jag hörde knarret i golvet från mitt första steg på vinden.



Likt en sann spökvind fanns där oändliga fält av spindelnät. Här kunde man definitivt spela in kusliga filmer. Jag vände mig om och nästan beordrade Sarah att komma upp nu, vi gjorde ju faktiskt det här för hennes skull. (Dessutom var det lite läskigt att vara själv i dunklet.) Villkoren var i plural, men upp kom hon till sist. Vi utforskade först så mycket yta vi kunde från platsen vi stod, men vi hade ännu inte finkammat området som var beläget rakt ovanför Sarahs rum vilket var vårt primära mål. Det krävdes mycket mod för att ta de slutliga stegen in i den verkliga skräckkammaren, men där blev vi inte heller kvar särskilt länge. Efter några snabba svep med ficklamporna fick det vara nog och vi gick med viss belåtenhet tillbaka ner för stegen. Vi fann inga gastar, men tur var väl kanske det.

"Plats 25, fönster" stod det på min biljett. Jag frågar artigt ägarinnan av jackan som ockuperar mitt säte om hon kan flytta på den så att jag kan sätta mig ner. "Oh, but thats my seat" får jag till svar, och efter att vi båda rappt plockat fram våra biljetter för att bevisa den andre fel, insåg vi istället att vi hade samma platsangivelse. Jag förstod genast vad det hela handlade om. Det är ett budskap från SJ. "Åk med första klass nästa gång!"

Jag snackade lite med min motståndare Amerikanskan som jag får lov att kalla henne då jag aldrig fick hennes namn. Hon hade flyttat till Stockholm för några månader sedan och var nu inneboende hos någon familj. Hennes pojkvän var svensk men bodde i Lund där han studerade, och hade sisådär dryga året kvar. Oj, tänkte jag. Och jag som trodde att vår situation var tuff. Hon hann också ge mig precis det tips jag länge letat efter, nämligen hur man får tag på billiga tågbiljetter. Det hon sa var att man hittade dom 4-6 v innan avgång, och att det antingen var tidigt på morgonen eller mitt på dagen man fick åka. HOPPAS det hjälper mig, och er också om ni letar.

Annars var resan mest en dimma av barnaskrik, morotsknaprande och givetvis också filmvisning. Men eftersom filmen inte var något att hänga i gran och detta inlägg redan är långt nog sätter jag punkt där.

Vem fan är det som ringer? Jag fäller upp mobilen och krasslar fram att jag kan jobba i eftermiddag. Sen lägger jag tillbaks skrället på sin hylla och somnar om. Men vad i helvete, en gång till! Fast denna gång är det min flickvän så det är ok. Hon säger god morgon och jag säger att jag är lite kåt. Sen lägger vi på och jag sätter mej upp på sängkanten och funderar lite. Jag tänker på hur äckligt det luktar i mitt rum och öppnar fönstret för att lindra odören av ingrodd fotsvett. Sedan tar jag med mig en handduk och går upp för trappan för att ta en dusch. Jag är nära på att snubbla eftersom jag ser lite dåligt av allt kladd som ihärdigt håller ihop mina ögonlock, men snart är det borta.

Jag går ner i köket. Där är det tomt. Just fan, jag bor ju hemma- arbetslös med flickvännen 45 mil bort. Idag blir det ingen varm och sällskaplig frukostupplevelse inte. Jag tar den sista skvätten kaffe som mina föräldrar lämnat efter sig. Tack, nästan en halv kopp!

Ni hatar mig, inte sant?

Jag värmer mitt kaffe i micron i 22 sekunder, sen får det vara nog. Det smakade helt ok ändå. Men jag är fortfarande hungrig så jag letar i skåpen efter något nyttigt. Kanske mannagrynsgröt? Nej det fanns inte, och havregrynsgröt är jag trött på efter ett år i lumpen. Det får bli knäckebröd, mer är jag inte värd. God morgon.

För djupare förståelse av denna text klicka här.

Jag vet inte vad det var som gjorde att jag kom att tänka på världens genom tiderna bästa TV-serie Heroes igår, men så var det iaf. Jag tänkte att nu måste det väl ha börjat igen och navigerade mig fram till den för mig igendammade sidan tvtorrents (där man hittar Alla avsnitt i Alla serier). Jag tror man måste bli inbjuden, men det ska jag nog kunna ordna om ni ber snällt. Hur som helst så klickade jag mig fram till Heroes, men till min besvikelse fanns bara ett avsnitt, och det var någon form av "making of". Men vafan, det är bättre än inget tänkte jag och körde hem det ändå, och när jag väl tittade på det fick jag min belöning i form av avslöjandet att säsongen skulle börja imorn (alltså idag) och nu har jag både ett och två avsnitt att avnjuta efter en lång dag av ritande, skosnöreknytande och tröstande.

Ja nu är ju jakten på nya idoler i full gång igen, så det är väl så att vare sig man vill eller inte så dyker nog förr eller senare "Luggen" Jihde, följd av stora, mellan och lilla bocken Bruse upp i din dumburk en bakissöndag. Hur som haver blev det så att jag stannade kvar lite extra på 4an då det av en händelse visades från Stockholm. För det vore ju faktiskt ganska kul att se ett bekant ansikte bland de sökande någon gång, och i lördags bidde det också så tack vare den där tipsrekryteringen dom kör med lite då och då. Så nu tänkte jag, liksom de två personerna på tv passa på att tipsa om en kille som jag tycker verkligen är en fröjd för örat. Lyssna på hans egna låtar på MySpace eller några härliga covers på YouTube. Och för er som vill se framträdandet i Idol så kan ni göra det här.

Jag öppnar hårt idag med ett filmtips som jag klurade ut under min långa tågresa ner till småland. Jag hade både en och annan timme att fördriva, så hela två filmer brände jag av med början på Battle for Haditha. Det är en film från 2007 som ger en tvåsidig bild av kriget i Irak där vissa områden är mer utsatta än andra. Ett av dessa extra olycksdrabbade områden tycks vara en stad vid namn Haditha som blivit känd för de hemmatillverkade vägbomberna som kostat många liv. Genom filmen får man följa en grupp amerikanska soldater under deras tjänstgöring, paralellt med två irakiska män som tagit kontakt med Al Quida för att genomföra ett dåd av gudomlig karaktär.

Filmen är som jag uppfattade det baserad på en artikel ur Time magazine som vid sin publicering gav underlag för debatt världen över. I mitt tycke var det en mycket sevärd film då jag tror att den ger en viktig, och annars mörkad bild av situationen i Irak. Dock blev den vid många tillfällen svår att se på på grund av de brutala scenerna.

Tydligen finns det knep för att slippa nysa, och vi har nog alla önskat att vi kunnat undvika sådana groteska attacker vid ett antal tillfällen. Personligen är jag inte rätt person att försöka lura med sånt humbug men om det finns någon annan som är mer intresserad så ska jag inte vara den som sätter käppar i hjulen för eventuella mirakelkurer. Detta är för mig en obeprövad metod, men ordet är att man skall trycka in tumnageln under lillfingernageln på samma hand för att förhindra attacken. Ja, god lycka och tack för mig.

Hur många blomväxter som kostar 61 kronor kan Lisa köpa om hon har 500 kronor? Det borde man ju kunna räkna ut med arslet och en bit krita som mina befäl alltid sa, men att förklara det för en tioåring var banne mig inte lika simpelt. Jag kanske borde sno med mej en mattebok hem imorn så det lilla man lärde sig genom åren inte förtvinar totalt.

Om någon skulle råka snubbla in här och se denna ofantliga oreda så ursäktar jag mig helt enkelt med att jag försöker hitta en passande layout. Förhoppningsvis klart imorn eller så. Kolla på "Vem kan slå Filip & Fredrik" på kanal 5 istället!

Då kan detta vara ett bra tips. För drygt en vecka sen anmälde jag mitt intresse att vikariera på fritids och skola då jag inte hittat något annat arbete som lockade. Med början den dagen har jag i princip jobbat heltid, och för det mesta är det med barn i klass 3-4 sådär. Jag tycker det är toppen, och det är ju alltid skönt med vetskapen att man kan tacka nej om man nu skulle känna för det. Dessutom får man ju gratis konst!

Dåså har även Jag en blogg. Det är nästan så man skäms. Fast jag ska verkligen göra mitt bästa för att hålla det fullkomligt rent framför min egen dörr och inte fylla ännu en sida med rappakalja. I enlighet med beskrivningen av denna blogg tänkte jag då öppna med ett hett tips, så håll i hatten!

• För att ta festen till nästa nivå är bevisligen det enda som behövs en god skämtartikel, i detta fall två par ordentligt förfulande glasögon. De inhandlades timmen innan ankomst på Urban Outfitters på Biblioteksgatan i Sthlm och var som en slagskott i krysset. Ta en titt på bifogade bilder och avgör själva, hade detta varit kul efter en runda tequila?

Viktigt för att uppnå önskad effekt är som många av er säkert redan listat ut att plocka fram prylen vid rätt tidpunkt. Enligt facit är detta när stämningen redan är god, fast folk inte är allt för involverade i någon annan aktivitet. Lycka till!