Rimstuga
Välkomna ska ni vara till Joels rimstuga 2009. Jag ska i och med detta inlägg försöka göra mig förtjänt av den officiella och mycket ärofyllda titeln Tipsare. Jag kommer åta mig varje fall ni slänger åt mitt håll, men för bästa resultat vill jag ha så mycket information som möjligt om vad som skall skänkas och till vem. Kanske till och med varför... Rimförfrågan ställs i form av en kommentar i detta inlägg, och det färdiga rimmet fiskar ni sedan upp här, förhoppningsvis inte längre än 24 timmar senare.
Inte lika häftigt längre
Man ser dem inte allt för ofta nu för tiden, spikesen. Men jag kommer ihåg en gång när jag, en liten knodd på elva år skulle på disco. Jag hade mina häftigaste brallor på mig - de pösiga svarta med stora fickor, och det var dukat för framgång. I mitt annars så silkeslena och linblonda hår fanns nu samtligt innehåll från en röd Dax Wax-burk, och spikarna var helt perfekta. Luftgitarrtävling 1999 here I come! Mina föräldrar var dock inte lika förtjusta i dem på kvällen när de skulle avlägsnas med kniv och diskmedel.
Igår såg jag dem igen, som komna ur en tidsmaskin.
Igår såg jag dem igen, som komna ur en tidsmaskin.
Syndabekännelse
Jag såg en reklambild på tunnelbanan härom dagen. Den var för City dental tror jag att det hette, och på bilden såg man några människor av olika kön, ålder och hudfärg. Ganska snabbt spann mina tankar iväg till att bilden förmodligen inte alls speglade verkligheten. De mörkhyade är antagligen med för att få företaget att framstå som ett fördomslöst och rättvist sådant. En kvoterad bild.
Man vafan, det tror jag ju inte alls! Shut up brain! som Homer skulle ha sagt.
Detta nyfunna mörker störde mig så mycket att jag inte kunde sluta fundera över det, och till min förtvivlan kom jag fram till att min själ är fullkomligt befläckad av fördomar. Några exempel:
Man vafan, det tror jag ju inte alls! Shut up brain! som Homer skulle ha sagt.
Detta nyfunna mörker störde mig så mycket att jag inte kunde sluta fundera över det, och till min förtvivlan kom jag fram till att min själ är fullkomligt befläckad av fördomar. Några exempel:
- Väldigt ung mamma = osmart och utan framtidsutsikter
- Mycket överviktig person = odisciplinerad och osmart
- Vit man med asiatisk fru = import
Joel Svensson
Kolla, jag är med i gänget!
Utvecklingen går... bakåt?
Man ser dem överallt. Årets julklapp, Superbärbara och allt vad de rubriceras med. Personligen fattar jag inte grejen med bärbara datorer små som pocketböcker. En jätteliten dator som man ska kunna ha med sig överallt. Jag hänger inte med, är inte tanken med en vanlig laptop att man ska kunna ta med sig den? Tåget och bussen är väl de ställen utanför hemmet som man brukar använda sin laptop, och där brukar man ju även kosta på sig att ha åtminstone en väska med sig. Således bör laptopen kunna slinka med. Men dessa nya minilaptops kanske är gjorda för att fungera när man inte ens kan ha med sig en väska. Som när man badar, och bara har bikini/badbyxor på sig, då kan det kanske vara bra. Eller när man shoppar och vill ha händerna fria åt de kommande klädkassarna, då kan man ju ha datorn i sina baggyjeans som används väldigt frekvent numer. Eller så är de helt enkelt till för jättesmå personer. För jag tvivlar faktiskt på att en normalstor skandinav skulle kunna skriva ett mail på tangenter stora som non-stop.
Fler klipp
Jag tänkte fylla på med tips om var du kan klädfynda. Observera att detta är taget från Metro, så är du intresserad av något av nedanstående kan du läsa mer om tid och plats här.
• Rodebjer
• Carin Wester.
• The Grocery.
• Zoovillage.
• J.Lindeberg.
• Fornarina
• FIFTH AVENUE SHOE REPAIR (har jag ju redan tipsat om)
• VOX TEXTIL.
• Rodebjer
• Carin Wester.
• The Grocery.
• Zoovillage.
• J.Lindeberg.
• Fornarina
• FIFTH AVENUE SHOE REPAIR (har jag ju redan tipsat om)
• VOX TEXTIL.
Adobe Illustrator is the shit
Dagen har börjat lugnt på byrån. Och när det är lugnt, vilket i klarspråk betyder inget att göra, så försöker jag skapa mig uppgifter. En perfekt sådan tidsfördrivsuppgift är att lära sig Adobe-programmen som är lite A och O på reklambyrå. Jag fick börja med att ladda ner en testversion då en ny produktnyckel kostar mer än en familjecharter till Kroatien. Sedan fick jag tillhörande guidebok att plöja igenom pärm till pärm - helt underbart, utbildning i arbetet! Detta stämmer perfekt in på min plan att göra mig oumbärlig här. Det första jag gjorde var till exempel att stuva om totalt i materialförrådet så att ingen annan än jag själv hittar där. Dessutom ser jag alltid till att det finns kaffe, vilket förmodligen är det som i slutänden skulle belönas med förlängt kontrakt om det skulle komma på fråga.
Ett tips är helt klart att införskaffa en sådan bok om man verkligen vill lära sig något Adobeprogram.
Detta är mitt första kompletta Illustratorprojekt. Vad tycks?
Ett tips är helt klart att införskaffa en sådan bok om man verkligen vill lära sig något Adobeprogram.
Detta är mitt första kompletta Illustratorprojekt. Vad tycks?
Syoguiden Joel
En god vän kände att han behövde hjälp att finna studiemotivation, och gjorde då det enda rätta. Han vände sig till denna blogg och dess allsmäktige tipsare. Nu studerar ju inte jag för tillfället, men jag gjorde för inte allt för länge sedan, och inte för att vara skrytsam, men jag var ganska bra på det. Bäst var jag nog när jag hade ont om tid. När jag hade ett tight schema liksom. Då var jag illa tvungen att göra läxorna så fort jag kom hem från skolan för att överhuvudtaget kunna vara med på hockeyträningen eller vad det nu kunde vara.
Struktur är nyckeln till egenfrihet och trygghet.
Jo, för så är det. Har du struktur i livet och vet med dig vad du behöver göra för att nå dina mål och delmål, då är det också lättare att känna sig trygg och att unna sig själv stunder av soffpotatisande (senast inkomna verbet i ordboken - att soffpotatisa).
Alltså gode vän som ville ha tipset, mitt råd till dig är att avsätta en viss tid varje dag åt studierna. Och det duger ofta inte med att säga till sig själv "en timme om dagen" eftersom den timmen är väldigt abstrakt och ofta hamnar på gränsen mellan nuvarande dag och nästa (OM den infaller). Det bästa är således att avsätta exempelvis 18-19:00 till studietid, eller bestämma att si och så många sidor ska avverkas. Ett bestämt mål helt enkelt. Gör man det så blir det mycket enklare att hålla kolla på vad man faktiskt åstadkommit, och möjligheten att skjuta upp förminskas. Har man riktigt flyt en dag kan man till och med köra vidare och belöna sig själv med ett extra avsnitt Family Guy dagen därpå. God lycka!
Struktur är nyckeln till egenfrihet och trygghet.
Jo, för så är det. Har du struktur i livet och vet med dig vad du behöver göra för att nå dina mål och delmål, då är det också lättare att känna sig trygg och att unna sig själv stunder av soffpotatisande (senast inkomna verbet i ordboken - att soffpotatisa).
Alltså gode vän som ville ha tipset, mitt råd till dig är att avsätta en viss tid varje dag åt studierna. Och det duger ofta inte med att säga till sig själv "en timme om dagen" eftersom den timmen är väldigt abstrakt och ofta hamnar på gränsen mellan nuvarande dag och nästa (OM den infaller). Det bästa är således att avsätta exempelvis 18-19:00 till studietid, eller bestämma att si och så många sidor ska avverkas. Ett bestämt mål helt enkelt. Gör man det så blir det mycket enklare att hålla kolla på vad man faktiskt åstadkommit, och möjligheten att skjuta upp förminskas. Har man riktigt flyt en dag kan man till och med köra vidare och belöna sig själv med ett extra avsnitt Family Guy dagen därpå. God lycka!
Snor är också äckligt
Ganska skönt med vinter ändå. Vitt och fint. Så länge man har bra kläder så finns det ju som bekant inga dåliga väder. Fast jo, det finns det. Vissa delar fryser man ju alltid om. Näsan till exempel, den är alltid kall, och är den som i mitt fall stor som Himalaya så tenderar den också att bli väldigt röd och rinnig. Det är ju också jobbigt, när man känner att man behöver snyta sig på offentlig plats. Personligen skulle jag inte göra det. Gärna torka mig lite diskret för att slippa sitta och snörvla istället, vilket är minst lika äckligt. Men att liksom dra totalt korsdrag genom skallen känns väldigt konstigt, och kan egentligen likställas med att prutta eller rapa. Man snyter sig för att det är obehagligt att ha snoret i näsan, men det är ju inte alls särskilt trevligt för omgivningen. Det är precis samma sak med fisen och rapen - obehagliga att hålla inne, men man brukar försöka stå ut för att inte utsätta andra för obehag.
Klipp klipp
Ett av mina absoluta favoritmärken (som jag vanligtvis inte har råd med) Fifth Avenue Shoe Repair har utförsäljning nu i helgen, och det skall tydligen vara till "mycket förmånliga priser". Butiken ligger på Nybrogatan 11. I'll be the guy hänging on the lås.
Uppfostran
Under min promenad hem från tåget idag sneddade jag över en gata - utan att se mig för! Nu är ju inte detta någon stor gata, utan en sådan som förbinder bostadsområden med den halvstora vägen, som i sin tur tar dig till den Stora vägen. Innan jag tog klivet ut i farozonen tittade jag dock inte "vänster, höger och sedan vänster igen" utan förlitade mig helt på att den oupplysta gatan vittnade om att den också var bilfri för tillfället. Trots denna försäkran hann jag på ungefär fem sekunder spela upp hela mitt alternativa liv i rullstol. Jag föreställde mig precis vilken smärta jag skulle ådraga mig, hur jag först skulle känna smällen över låren, sedan i bakhuvudet för att sedan bli totalt överkörd. Jag skulle då tuppa av och vakna upp på akuten två dagar senare där de talade om för mig att jag aldrig mer skulle kunna gå. Härifrån poppade det upp två alternativa utgångar.
Den ena skulle bara skilja från mitt nuvarande liv med en rullstol och lite tillhörande hjälpmedel. Jag skulle vara en kallt konstaterande hårding alltså. I den andra versionen gjorde jag precis som på film om bad min flickvän att hitta en bättre man för att sedan låta min kroppsbehåring skänka mig totalt mörker i den vrå hos mina föräldrar där jag skulle spendera resterande år av mitt förverkade liv.
Mina föräldrar har allt varnat mig väl.
Den ena skulle bara skilja från mitt nuvarande liv med en rullstol och lite tillhörande hjälpmedel. Jag skulle vara en kallt konstaterande hårding alltså. I den andra versionen gjorde jag precis som på film om bad min flickvän att hitta en bättre man för att sedan låta min kroppsbehåring skänka mig totalt mörker i den vrå hos mina föräldrar där jag skulle spendera resterande år av mitt förverkade liv.
Mina föräldrar har allt varnat mig väl.
SJ-alternativ
I och med mitt distansförhållande har jag på senare tid rest en herrans massa med SJ. Det är ju som bekant ofta hutlöst dyrt om man inte har möjlighet att boka sin resa två månader i förväg. Men idag såg jag en annons från ett bussbolag som tog dig under 29 år till Göteborg för en dryg trehundring, och då ingick trådlöst internet och el. Övriga stopp görs vid Linköping, Jönköping och Borås. Detta är för mig ännu obeprövat, men jag kommer definitivt att göra det en vacker dag.
Sätena ser också helt OK ut.
Sätena ser också helt OK ut.
Stockholmsturbo
När jag flyttade från Gotland till Vallentuna för 5 år sedan tyckte jag att det var ren lyx att det gick ett tåg mot Sthlm C varje halvtimme, som dessutom tog mig in på bara 30 minuter. Jag rörde mig dock mest här ute i förorten de första åren, men drog mig allteftersom mer och mer in mot storstaden och Stockholmsturbon som jag hade hört talas om. Där inne gick tågen (tunnelbanan) var femte minut, om inte ännu oftare, och jag tänkte att jag aldrig skulle behöva skynda mig till ett tåg igen. Men med fler möjligheter kommer också fler risker till misslyckande. Förr hade jag varit jättenöjd om ett tåg tog mig fram till min destination så lite som 30 minuter för tidigt, men nu ligger jag minsann och balanserar på gränsen, och det tycks jag inte vara ensam om i denna stad. I tunnelbanetrapporna far folk upp och ner och slänger sig in i knökfulla vagnar trots att informationstavlan visar att nästa kommer om 2 minuter. Människoströmmarna liknar mest gnuhjordar där varje felsteg skulle leda till en säker död. (Ja, precis som i Lejonkungen.)
Trots min medvetenhet om detta upptrappade hets blir jag ändå fruktansvärt irriterad på sk. långsamtgående människor, eftersom jag blivit en av gnuerna i hjorden. Det ska fanimig inte komma en jävla flodhäst och hejda min sekundplanerade framfart.
När jag var i Göteborg i somras tyckte jag mer att tempot kunde liknas vid girafflunkande. Spårvagnarna gick så långsamt att jag ibland ställde mig upp för att säkerställa att de inte drogs av ett gäng gamla nötkreatur. Varningssignalerna vid korsande övergångsställen är antagligen totalt onödiga då jag tvivlar på att man skulle skada sig om man väl blev påkörd. Även detta frestade på mina nerver där jag satt och gungade ombord spårvagnen för att bidra med lite rörelseenergi.
Ändå sitter jag här och känner att det vore så skönt om man kunde varva ner lite, samtidigt som jag nästan är beredd att slå mig fram på gatorna när jag inte har fri passage i min Stockholmsturbo.
Trots min medvetenhet om detta upptrappade hets blir jag ändå fruktansvärt irriterad på sk. långsamtgående människor, eftersom jag blivit en av gnuerna i hjorden. Det ska fanimig inte komma en jävla flodhäst och hejda min sekundplanerade framfart.
När jag var i Göteborg i somras tyckte jag mer att tempot kunde liknas vid girafflunkande. Spårvagnarna gick så långsamt att jag ibland ställde mig upp för att säkerställa att de inte drogs av ett gäng gamla nötkreatur. Varningssignalerna vid korsande övergångsställen är antagligen totalt onödiga då jag tvivlar på att man skulle skada sig om man väl blev påkörd. Även detta frestade på mina nerver där jag satt och gungade ombord spårvagnen för att bidra med lite rörelseenergi.
Ändå sitter jag här och känner att det vore så skönt om man kunde varva ner lite, samtidigt som jag nästan är beredd att slå mig fram på gatorna när jag inte har fri passage i min Stockholmsturbo.
Så det så
När jag har förklarat för folk vad det är jag jobbar med så slängs ofta ordet slappt i mitt ansikte. De tycker också att det verkar himla kul, men en generell övertygelse tycks vara att det är slappt att jobba på reklambyrå, men ack så fel de har.
- Idag när jag skulle slicka ett kuvert fick jag ett elakartat papercut på överläppen.
- Efter min halvtimmes massage i förmiddags var jag så mör att jag knappt kunde sitta rakt i min fåtölj.
- När jag skulle skumma mjölk till espresson skvätte det och kom på min hand så att jag brände mig.
- Dagens tårta innehöll så mycket grädde att jag inte ens orkade äta upp.
Ytan är viktig
I dessa laptoptider är behovet av lämpade väskor stort. Jo, så är det (för annars är inte detta är särskilt bra tips). Jag var iaf på jakt efter precis en sådan, och klev in på första bästa butik. Där fanns inget, så jag gick till nästa, men min besvikelse blev större för varje tröskel jag klev över. Till sist blev jag hänvisad till butiken Crumpler, och där fann jag precis vad jag letade efter. Stora som små, mjuka som hårda, svarta som röda - they had it all. Tyvärr kostade det en kännbar slant, men vill man glida med stil som man så stockholmskt säger så kan Crumpler på Linnégatan 2 absolut vara värt ett besök.
Fetman breder ut sig
Är verkligen 125 kg den svenska medelvikten?
På väg mot ett jämställt samhälle
(Klickbar bild)
Everything is connected
Jag brukar gå från jobbet ungefär 17:10. Gör jag det så hinner jag nämligen med "snabbtåget" från Tekniska högskolan kl. 17:33. Ett snabbtåg på Roslagsbanan mäktar dock inte köra snabbare än ett vanligt tåg, utan dess enda förtjänst är att det inte stannar på alla femtioelva stationerna, vilket sparar mig i runda slängar 4 minuter. Totally worth it!
Idag gick jag 17:17 från jobbet vilket ledde till att jag kom precis i tid. I tid för att hinna se tunnelbanetåget lämna perrongen that is. Jag gav då istället bussen + en liten promenad en ärlig chans, och hann då precis... se min anslutande buss pysa loss från hållplatsen. Promenaden fick bli lite längre, och jag var snart framme vid Östra station, och denna gången hann jag faktiskt till tåget. Tyvärr bara för att se, nej känna det lämna sitt näste.
Kontentan: Allt är sammankopplat, precis som i filmen (och fenomenet) Butterfly Effect, och idag gjorde jag tyvärr en Googlesökning för mycket.
Oljeshejk på svenska
Jag läste att Postens nya VD tjänar runt 900 friska laxar varje månad. Det är ganska mycket. Jag lägger ned tidningen i knät och försöker fundera ut vad man kan åstadkomma som VD för Posten som gör att man förtjänar en månadslön som knappt 45 av hans brevbärare lyckas skrapa ihop.
Han kanske levererar fruktkorg till samtliga anställda varje måndag, fylld med handplockad frukt från hans egen trädgård? Eller handskriver han kanske adressen på alla kuvert innan de lämnar kontoret varje morgon? Förmodligen inte... Men ett jävla hästjobb måste han ju göra för att förtjäna en sådan abnorm summa. VARJE MÅNAD!
Skitjobbigt
Vår diskmaskin är på benen igen, och köket är inte längre en hälsorisk. Vi pratade ut om vår lättnad över detta vid matbordet, och jag passade då också på att påminna om en ytterst viktig sak.
"Nu när diskmaskinen fungerar igen så får vi tänka på att inte lägga in båda osthyvlarna samtidigt. Det är skitjobbigt om man ska ha ost och så är båda i disken."
Klotterplanket
Här skriver du allt som inte är en direkt kommentar på mina inlägg. Exempel på detta kan vara svar på en av mina kommentarer på din egen blogg, eller också kanske du bara vill uttrycka din tacksamhet till mig för denna eminenta fis i bloggosfären. Klottra på!
Återköp
Jag trodde inte att det skulle gå till detta. Efter kvällens avsnitt av Boston Tea Party måste jag tyvärr ogiltigförklara ett gammalt tips. Tydligen går det inte att påverka trafiklysen med ljus då de är styrda av magnetism. Men jag tänker iaf blinka vidare, om inte annat för att det är kul.
Men misströsta inte, givetvis ska detta kompenseras. Detta tips går dock ut till en relativt smal målgrupp kan jag förmoda, men desto roligare blir det för de utvalda. NHL '09 är ett kanonspel! Och nu ska jag spela vidare, god natt.
Lider Du av ångest?
Apropå ångest! Choklad är ångestdämpande, och just nu säljs det mer mörk choklad än någonsin. Finns det något samband mellan detta faktum och det jag nämnde i föregående inlägg mån tro?
Känslosvall, känslokall eller total likgiltighet?
I veckan var byrån på konferens. Det var en lokal i Myntkabinettet, fylld med böcker och gamla slantar. Ytterst sofistikerat. Medverkande var också en konsult som jag kom att bli väldigt fascinerad av. Vad för klokt som än sades hade han något ännu klokare att tillägga. Man skulle kunna säga att han ägde för att nå ut till en bredare åhörarskara. Något som verkligen fick mig att spetsa öronen var när han kom in på människors behov av känslosvall. Han hade nämligen ställt frågan vad vi ville åstadkomma med vår reklam, och fick svaret att "Vi vill beröra". Följdfrågan blev då "Hur vill ni beröra? Vill ni få folk upprymda och glada, eller spelar det kanske ingen roll hur ni berör, bara folk blir berörda?"
Han lyfte sedan fram det faktum att ångest är den känsla som ständigt anspelas på i dagens medier. Tv-tablåerna är fullspäckade med filmer, dokumentärer och realityserier som alla får oss att känna ångest. Om ni inte tror mig så kör jag en kort namedropping. Saw I, II, III, IV och V, Fear Factor, Sanningens ögonblick, dokumentärer om likgiltiga mördare och pedofiler. Utöver det har vi en uppsjö datorspel som går ut på att skörda ofta oskyldiga offer, för att inte tala om de otaliga siter som visar bilder och klipp på de mest groteska saker. Allt här kanske inte täcks under ångestrubriken, men det är åtminstone inga lyckliga miner som framkallas.
Detta är ganska sjukt enligt mig, och personligen tar jag avstånd från exempelvis filmer som Saw då jag helt enkelt anser att det är omänskligt. Människoförnedrande. Vi väljer alltså att underhålla oss med att se på hur människor blir slaktade och utnyttjade på de mest vidriga sätten. Byt ut en av de stympade killarna mot din bror, och känn efter en gång till. Är detta en typ av reaktion som berikar våra liv på något sätt, eller går vi för varje splatterfilm vi ser ett steg närmre total likgiltighet?
I made it
Jag är inte gjort för sånt här. Att vara kriminell är helt enkelt inte min grej. Men jag gjorde det, och jag klarade det, så nu kan jag lägga den sidan bakom mig.
Svetten strömmade till. Pulsen ökade, och jag kunde helt ärligt se mina hjärtslag genom T-shirten. Jag satt där och spelade upp olika tänkbara scenarion i tankarna, och hur jag skulle agera vid var och ett av dem. Skulle jag spela ovetande, eller skulle jag dra en snyfthistoria om hur desperat jag var?
Men ingenting hände, och jag kunde stiga av som den segrande parten.
Jag har alltså genomfört en plankning på ett SJ regionaltåg.
Svetten strömmade till. Pulsen ökade, och jag kunde helt ärligt se mina hjärtslag genom T-shirten. Jag satt där och spelade upp olika tänkbara scenarion i tankarna, och hur jag skulle agera vid var och ett av dem. Skulle jag spela ovetande, eller skulle jag dra en snyfthistoria om hur desperat jag var?
Men ingenting hände, och jag kunde stiga av som den segrande parten.
Jag har alltså genomfört en plankning på ett SJ regionaltåg.
Casual friday
Det märks att det nalkas helg. Inte för att det brukar vara superuppstyrt här, men idag var det gympadojor och collegetröjor för hela slanten - skönt! Det ligger även en motion om ett officiellt införande av fredagsöl på byrån. Detta är en arbetsplats för mig känner jag.
Och glöm nu inte Finally Fredag. Trevlig helg!
Och glöm nu inte Finally Fredag. Trevlig helg!
*Gulp*
Nu ni mina vänner. Nu behöver jag en hel knippe med hållda tummar. Jag har nämligen köpt en tågbiljett, men bara för halva min egentliga resas sträcka. Och jag gjorde det inte för att jag är snål, även om det är en stämpel som flera har varit och pillat på mig med. Nej, jag gjorde det för att biljetterna var uppbokade från Linköping och framåt, så jag kommer ha två timmar på tåget då jag kommer vara väldigt rädd för svarte man (som i leken alltså, inget annat). Besked om utgången kommer imorgon kväll. Om nu inte en konduktör med allvarliga agressionsproblem kommer på mig...
gooh mat
Varning! Rubriken till detta inlägg är en oerhört dålig ordvits, och bör ej tas på allvar.
I själva verket är det förmodligen inte ens en ordvits, utan mer en direkt tanke med företagsnamnet. Hur som helst tänkte jag tipsa om färdigmatbutiken "gooh" som även den ligger på min nya favorit(Norrlands)gata (och här). Man hittar allt från fiskgryta till kycklingbröst i currysås till köttbullar med potatismos, och det kostar mellan 40 - 60 kr. Perfekt för den lilla plånboken, vars ägare glömmer bort att göra lunchlåda då han istället sitter vid datorn.
Köttbullarna var så goda att jag inte ens hann ta kort innan dom var slut.
Såhär funkar det på Macken
Gårdagen blev ett långt dygn. Först jobbade jag 9-17 på byrån, vilket som alltid var kul, och sedan jobbade jag 20.30-00.30 på min gamla arbetsplats - Macken.
På Macken får man vara med om diverse roliga saker. Till exempel kom en äldre man in genom dörren en gång och började omgående gorma att pumpen inte fungerade. Jag sa att jag skulle komma ut och hjälpa honom så fort jag hade avtjänat kunderna i kön. Ytterligare en minut förflöt och mannen kom in igen. "Nu åker jag till en annan mack, era pumpar fungerar ju inte!" Gör så, hann jag med att säga innan han drog ut sin långa näsa igen och satte sig i bilen för att köra iväg. Jag identifierade då också problemet. Han hade försökt få bensin från kortpumpen, fast utan att sätta i något kort då.
En annan händelse jag kan dra mig till minnes var när en man kom inwobblandes med påtagliga promille i blodet. Han var på jakt efter en kam. Jag fick först hjälpa honom finna den, för att sedan fösa honom till kassan för att ta betalt. Problemet var denna gång kundens val av betalningsmedel, som visade sig vara ingenting mindre än kammen han ville köpa. Han stod alltså vid kassan och försökte köpa en kam. Med densamma. Till sist fick jag då göra vad som på ordningsvaktspråk benämns som ett avvisande enligt PL 13§.
Denna gång hände dock inget kul. Däremot hittade jag en fin lapp.
Möjligt rekord i särskrivningar?!
Dino, here we come
Jag kikade på Boston Tea Party igår. Jag är nämligen en Filip och Fredrik-narkoman och älskar i princip allt de spottar ur sig. Däremot är jag fullt medveten om den befogade kritiken mot de bådas utbredda narcissism, men om man gillar dem så är det nog mycket det man tycker om. Igår blev jag dock lite irriterad, för anledningen till att jag finner just detta program intressant är alla konstiga frågor som man får oerhört sköna "for dummies"-svar på, men med dessa två självkära och infantila människor som inte står ut fem sekunder utan att höra sina egna röster så blir svaren ofta lite väl avsnoppade. Jag tyckte dock förklaringarna om jordens framtid fick sin förtjänade plats, men det känns alltid konstigt att prata om jordens undergång. Jorden liksom. Det är precis ALLT vi känner till. Alla minnen, tankar, upplevelser, känslor, personer vi känner - Allt. Att det skulle slukas av solen blir liksom lite svårt att begripa.
Smarte Patrik förklarade också vilken inverkan en kollision mellan jorden och en gigantisk himlakropp skulle ha, och ja, det skulle ju då kunna utplåna mänskligheten. Personligen tror jag att detta kommer inträffa innan solen äter upp oss om sisådär 5 miljarder år.
Så vet du att...
du är fattigast på jobbet:
När klockan slår 12 och folk går ut för att köpa Yakiniku sitter du själv kvar med gårdagens pytt.
du är yngst på jobbet:
Heta diskussionsämnen är hemförsäkringar och elbolag.
När klockan slår 12 och folk går ut för att köpa Yakiniku sitter du själv kvar med gårdagens pytt.
du är yngst på jobbet:
Heta diskussionsämnen är hemförsäkringar och elbolag.
Gratis musikal någon?
Under min tågresa till jobbet varje morgon går jag ofta in i en djup musiktrans under mina stora lurar. Tack vare min rika mediablandning kan det hända att mitt ansiktsuttryck skiftar med musiken och antar alla olika drag från de sju dvärgarna. Är jag djupt nere kan det faktiskt hända att jag fäller en och annan tår. Men kommer det istället en väldigt glad låt, som jag dessutom gillar väldigt mycket får jag bita mig i läppen för att inte ställa mig på sätet i ren Hair-manér. Jag har faktiskt flera gånger tänkt på det där, hur folk skulle reagera om jag gjorde så. Jag kan ändå sätta en och annan ton så vissa skulle kanske tycka om det, men jag vet ändå inte. Än så länge har jag konsekvent kommit fram till att det inte hade varit uppskattat av majoriteten. Men vi får väl se om den dagen kommer då jag tar roslagsbanans morgonresenärer med storm.
Finally Fredag
Nu är det ju inte fredag, utan snarare vad många skulle anse vara motsatsen, men detta tips är helt oberoende av tid och rum. Det enda man behöver mig veteligen är en dator med internetuppkoppling, och sedan är det bara att se och njuta.
Finally Fredag är en del av hemsidan till den byrå jag numera jobbar på, och varje fredag fylls den på med ett noga utvalt YouTube-klipp. Mycket sevärt, och perfekt för dig som liksom jag har svårt att hitta i djungeln som är YouTube.
Finally Fredag är en del av hemsidan till den byrå jag numera jobbar på, och varje fredag fylls den på med ett noga utvalt YouTube-klipp. Mycket sevärt, och perfekt för dig som liksom jag har svårt att hitta i djungeln som är YouTube.
Hurra, hurra, hurra!
Denna eftermiddag har det varit familjegathering. Min utflyttade bror kom hit med sin sambo för att grattas i efterskott, och även mina farföräldrar var här. Det ska poängteras att detta är två älskvärda människor, trots det att min farmor börjar få fler ålderstecken än de ytliga. Hon har nämligen lite svårt med korttidsminnet, "it's not amnesia". Detta brukar visa sig ganska snabbt. Vid första anblicken utbrister hon i ett upprymt skratt och konstaterar att alla barnen har växt, och att hon själv har sjunkit ihop. På detta följer en kort tillbakablick till när vi kom och hälsade på henne som små.
Vid matbordet kan man alltid vänta sig hennes positiva utlåtande om den fantastiska maten, och de skickliga kockarna bakom den. Det absolut roligaste inträffar dock när det är dags för fyrfaldiga leven. Idag blev min käre farmor så ivrig att gratta min bror att hon skyndade fram till ett trefaldigt hurra redan innan sången, för att sedan ta täten i ett fyrfaldigt efter den. Lite pinsamt blev det dock på min systers bröllop när hon klämde till med ett ljudligt femte helt själv. Men jag älskar min farmor ändå såklart.
Vid matbordet kan man alltid vänta sig hennes positiva utlåtande om den fantastiska maten, och de skickliga kockarna bakom den. Det absolut roligaste inträffar dock när det är dags för fyrfaldiga leven. Idag blev min käre farmor så ivrig att gratta min bror att hon skyndade fram till ett trefaldigt hurra redan innan sången, för att sedan ta täten i ett fyrfaldigt efter den. Lite pinsamt blev det dock på min systers bröllop när hon klämde till med ett ljudligt femte helt själv. Men jag älskar min farmor ändå såklart.
Ge mig stjärna
Jag är med i en grupp på facebook som heter I Secretly Want To Punch Slow Walking People In The Back Of The Head. Det gruppnamnet kommer upp i huvudet på mig nästan varje dag numera, men igår kom jag på en ännu bättre grupp. Eller ja, ett ännu bättre agerande gentemot de långsamtgående människorna än att slå dem i huvudet. Önskan är ju att man ostört skall kunna passera dem, men den troliga utgången om man slår dem i huvudet är nog snarare att de faller ihop framför en, vilket bara stoppar upp dig ännu mer, eller så blir de sura och då har du ett större problem att handskas med. Så, det absolut ultimata hade ju varit att ta en stjärna helt enkelt, som i Super Mario, och sen kunde man gå precis så fort man ville utan att behöva störas av alla stoppklossar som gör att vi tidseffektiva människor får nervösa sammanbrott.
Srike one
Här på byrån utkämpas en ständig kamp, i vilken vinnaren får spela sin musik i de helomfattande högtalarna. Än så länge har det inte varit läge att ge sig in i slaget, första veckan på jobbet och allt. Men denna morgon stod högtalarna för ovanlighetens skull tysta. Folk fyllde sina kaffekoppar och flöt runt i godan ro, och även chefen såg ut att vara på extra gott humör. Detta var min chans att presentera mitt goda musikbidrag, så jag öppnade med ett starkt kort. Dessvärre var mitt iTunes dittills oanvänt så volymen stod av någon hånflinande anledning på max.
Jag gjorde en stage dive, men blev tyvärr inte mottagen.
Johan Glans för andra gången
Jag har just kommit in till byrån och tänkte att jag skulle kolla upp ryktet om extrasläppta biljetter till Metallica. Det var sant, men dom var givetvis redan slut dom också. Jag såg däremot ett annat, onekligen mycket intressant evenemang. Johan Glans kommer till Stockholm för att fylla våra annars så grå höst(vinter)dagar med skratt. Biljetterna kostar 275 kronor och finns att köpa här. Vi kanske ses.
För konsumenten
Följande är ett tips direkt riktat till frysande stockholmare. Idag var jag nämligen inne i en otroligt snygg Timberland-butik som jag känner att jag bara måste rekommendera.
Butiken ligger på Norrlandsgatan, 20 meter mot Kungsgatan från korsningen med Mäster Samuelsgatan. Hoppas du hittar något, kanske ett par handskar till Fars dag nu på söndag?
För övrigt hittade jag fler bra klädbutiker på samma gata, till exempel Sthlm Standard på nr 18.
Vad gör Bush nu?
Rubrikens svarsalternativ
- Övar på golfsvingen?
- Privatimporterar olja från mellanöstern?
- Tillverkar vapenserien "The Bushmen"?
Robotar går alltid hem
En liten kille kom fram till mig en gång under min korta period som vikarie och hade en ovanligt lustig uppsyn. Han spärrade upp sina ögon och sade med wobblande huvud och förvrängd röst: "har du sett Wall-E?". Nehej du sa jag.
Men så dök namnet upp i periferin allt mer, och etsade sig till sist fast i mitt undermedvetna, och en dag kände jag mig riktigt sugen på att slappna av till lite animerat. Och det gjorde jag helt rätt i. Jag ska inte försöka mig på en recension utan låter inlägget stanna här vid ett kortfattat filmtips.
- Se Wall-E. Avnjutes med fördel i kärt sällskap.
Kollektivfunderingar
Sedan jag började nya jobbet i måndags har det blivit dagligt pendlande mellan Vallentuna och innerstaden. Jag har alltså flitigt nyttjat vår omtalade kollektivtrafik vilket givetvis väckt en del funderingar hos mig.
- När man stiger ombord ett tåg eller en buss så har vi svenskar ett vedertaget system. Först på plats har givetvis stört valmöjlighet, och det brukar sluta med att denne person anser att en av platserna långt bort från den dörr man använde för påstigning är den mest attraktiva. På tåg/tunnelbana kan det då uppstå konflikt någonstans i mitten av vagnen när de först anlända från respektive ingång möts. När sedan en plats vid varje bänkpar/grupp är upptagen börjar folk då istället leta efter den person som verkar mest ok att sitta nära. Personligen letar jag efter små personer, kille eller tjej spelar egentligen ingen större roll. Jag brukar således också försöka undvika människor som ser ut att behöva mycket utrymme, men detta behöver inte vara rent fysiskt utan skulle lika gärna kunna vara en person som är av standardstorlek, men som helt enkelt känns för sociala. Viktigt är också hygienfiltret. Det ska mycket till innan jag sätter mig bredvid Lortis (se bild).
- Om morgonen är tunnelbaneperrongen vid Tekniska högskolan knökfull. Detta verkar dock avskräcka väldigt få från att ansluta sig till klungan om hundra person som redan sitter som klistermärken på stången innanför dörrarna. Idag vart jag exempelvis sammanfogad med en gammal vän på ett mindre bekvämt (men väldigt intimt) sätt, och vi var så att säga i varandras ansikten. Jag fick pressa tillbaks mitt huvud för att kunna se båda hennes ögon. Igår noterade jag dock för första gången hur en person valde att inte gå ombord p.g.a. en allt för fylld vagn. Eloge!
- Många irriterar sig på hur människor inte håller upp dörrarna åt varandra på offentliga platser. Jag är en av dem, och försöker i så stor utsträckning som möjligt göra mig det artighetsbesväret. Problemet om man är för snäll kan då istället bli att man växer in i fasaden (som ombord "The flying Dutchman") och får agera dörrstopp under en omänskligt lång period. En lösning i sådana fall kan vara att sluta ögonen och gå. Alternativt söka ögonkontakt med någon som tänker passera och lite smidigt lämna över ansvaret med tillhörande nick och leende.
Lortis (Pig-Pen) från Snobben.
Ursäkta mig
Jag är ledsen att även idag behöva säga att klockan sprungit iväg för långt för att min kreativa sida skall kunna stimuleras. Trots detta faktum kommer jag klämma ur mig ett oerhört skralt inlägg i form av en kort analys från gårdagen.
Hur du vet att du är yngst på jobbet.
Du är den enda som inte berättar om den gången du blev leggad på systemet.
Hur du vet att du ändå är äldre än vissa.
Att skråla melodin till "Seven nation army" mellan låtarna på en konsert med Gavin Degraw uppfattas av dig som oerhört pinsamt.
Hur du vet att du är yngst på jobbet.
Du är den enda som inte berättar om den gången du blev leggad på systemet.
Hur du vet att du ändå är äldre än vissa.
Att skråla melodin till "Seven nation army" mellan låtarna på en konsert med Gavin Degraw uppfattas av dig som oerhört pinsamt.
Kort uppdatering
Idag har varit en sån där fullspäckad dag som man ibland hörs talas om. Första dagen på jobbet, avvinkning av flickvän och konsert. Således har jag massa saker att skriva om, men det orkar jag faktiskt inte göra nu (när jag har ett liv att sköta igen). Så istället hoppas jag bringa viss ro med denna bild som togs på tunnelbanan ikväll. Gonatt!
Mmm, prutt.
Mmm, prutt.
Lite fel igen
Jag har precis upptäckt att bloggen inte riktigt ges en rättvis visning på Mac (som jag har på jobbet), vilket jag ska försöka åtgärda. På något sätt... Om någon har en lösning såhär på rak arm så tveka inte att leverera.
Läget stabilt
Nu gott folk är allt som det ska igen. Tack för att ni höll tummarna för mig.
ERROR
Något har hänt i koderna på min Blogg. Jag jobbar på att få den på fötter så snabbt som möjligt.
Hjärtlösa typer
Metallica kommer åter till Sverige (och precis nu drog Prince Charming igång i min mediaspelare). Jag var på deras senaste sverigespelning på Stadion och det var otroligt mäktigt. Trots min lediga dag gick jag upp med tuppen och bänkade mig vid datorn och ticknet. Jag satt där och hackade på F5 som om jag spelade ett gammalt Vinter OS-spel, samtidigt som telefonen mellan axeln och örat med jämna mellanrum gav ifrån sig ticknets automatiska ursäkter om lång kö. Jag satt upp emot två timmar innan jag gav upp hoppet om biljetter, och därefter tittade jag motvilligt in på blocket istället. Där strömmade annonserna om ståplatsbiljetter in utan uppehåll och priserna var höjda med runt 400% Den gången löste det sig för mig genom en avbokad kusin, men denna gång gav jag mig inte ens in i hötorgsmarknaden.
Kontentan av allt detta pladder är att jag blir så satans förbannad på folk som parasiterar på system och med tiden gör dem fullkomligt opålitliga. Detsamma gäller Idioten som varje vecka säljer ett större antal SJ-biljetter på blocket till ockerpriser. Har folk ingen skam i kroppen när de saboterar för andra för att på ett oärligt sätt göra sig själv en hacka?
Kontentan av allt detta pladder är att jag blir så satans förbannad på folk som parasiterar på system och med tiden gör dem fullkomligt opålitliga. Detsamma gäller Idioten som varje vecka säljer ett större antal SJ-biljetter på blocket till ockerpriser. Har folk ingen skam i kroppen när de saboterar för andra för att på ett oärligt sätt göra sig själv en hacka?
