Ledsen att jag skriver detta från full mage, (alltså loaded) men jag har precis varit ute och firat att jag kom in. Och nu menar jag inte att jag kom in på krogen där jag annars i vanliga fall är nekad på grund av oacceptabel alkoholkonsuktion. Nej, jag menar att jag kom in, som i "I got accepted". You know, american style. Jag kom in på det college jag sökte till, så den sista juli (enligt planen) kommer jag att sätta mig på planet mot LAX (flygplatsen i Los Angeles) och helt enkelt bara starta mitt nya liv. Mitt nya liv i Santa Barbara, rivierastaden i soliga Kalifornien. Att jag drar på mig omätbara studiielån ser jag som en petitess; nu ska jag ju iväg och leva! Jag är nu i verket med att skapa en hemsida till på köpet. Den kommer att innehålla allt intressant som händer där borta, illustrerat i text, bilder och kanske då och då en kortfattad film. Vad denna sida kommer att heta, det vet jag, men vad det kommer att ha för adress är ännu lite oklart. Så för er "JoelTipsar-vänner" som tycker att detta låter som något värt att avsätta några minuter varje vecka för, rekommenderar jag att fortfarande, trots den dalande kvalitén och frekvensen, hålla ett vakande öga öppet för den annalkande sidan som snart kommer ge er skildringen av ett liv på andra sidan Atlanten. God natt gott folk!

Vargtimmarna är ett faktum och jag tragglar med nycklarna för att ta mig in i lägenheten. Jag hör ett inre vrål och inser att jag måste stilla min mage innan jag kan somna. Ett tunnbröd, generöst fyllt med ost, skinka och lite isbergssallad. Och så något att dricka. Mjölk! Mjölk är perfekt ikväll. Ett stort glas mjölk och ett omsorgsfullt rullat tunnbröd är vad jag får med mig till soffan där den sedvanliga nattzappen tar vid.

Nej, nej, nej. Inte det heller, och nej fy fan, inte det. Men här, vänta, har har vi något. "Solens rike" - en riktig klassiker. Jag kommer in precis när familjen splittras i folkmassorna. Ha, det där är ju Christian Bale!

Min nattliga snack är snart tillända, sånär som på ett par dl mjölk i glaset jag balanserade på magen, halvhjärtat uppstöttat av min trötta hand. Jag borde gå och lägga mig, men jag orkar inte - koman är allt för långt gången. Och det är ju en... bra........ film.


Vad hände!? Någon har attackerat mig! Jag slänger i mitt klarvakna tillstånd ett par hastiga blickar runtom i lägenheten för att hitta förövaren. Han är närmre än jag tror. Han ligger på min mage, berövad på sitt kalla vita innehåll. Han är ett glas, numera tomt och sviken av sin stöttepelare. Jag, jag är ett mjölkdränkt offer. Full, trött och irriterad på min egen lathet. God natt.

Nu blir jag snart lite orolig. Är det jag som är ovanligt skygg kanske? Är det verkligen normalt att komma in i det gemensamma omklädningsrummet på gymmet, hastigt rycka av sig alla kläderna (utom de noppiga, grå tubsockorna) och SEN börja rota efter outifiten för dagens träning i väskan på golvet? Jag tycker banne mig det är himla konstigt, men nu kanske jag är för svensk?