Fnöske. Det är vad man skulle kunna likna mitt ansikte vid efter att jag duschat eller tvättat det nu under den lite kallare delen av vårt i övrigt så varma år. Riktigt störigt är det, och inte särskilt snyggt heller. Men! Jag har lösningen fint inpackad i ett trevligt eftermiddagstips.

• Apoteket har en relativt ny hudvårdsserie för män som jag själv har testat och tycker är riktigt bra. Själva tvätten är i form av skum och är riktigt smidig att använda (och rolig). Den återfuktande delen är i en mer klassisk krämform, men också den himla smidig. Två mycket bra alternativ till de enligt mig onödigt dyra produkterna från Boss eller dylikt.

Precis som alla bloggare (förmodar jag) så känner jag att kvalitén på mina inlägg går i en kurva inte helt olik den som representerar hjärtslagen för sjukhuspatienter. Jag har dock funnit ett sätt att så gott som alltid kunna ha en liten buffert av saker att skriva. Jag vill inte att ni skrattar åt mig nu då ni kanske tycker att detta är ett ganska löjligt tips, för tipsen på denna blogg är till för den som vill ha dem. Och detta har hjälpt mig till ett visst flyt åtminstone.

• Bär med dig någon form av anteckningsmaterial i sann lumparanda. Må det vara en fiffig mobil eller ett old school litet block och en smidig IKEA-penna. Kludda ner ALLT du kan tänkas utveckla till ett blogginlägg. Och vem vet, du kanske får användning av det vid flera tillfällen. (Typ när du bevittnar en hit-and-run och med hjälp av ditt anteckningsblock hjälper till att fälla förövaren och blir lokal hjälte, får 25 000 i tackpengar samtidigt som du får offrets syster, Izabella Scorupco, på fall tack vare din heroiska insats.) Ett anteckningsblock alltså.

Mycket att berätta equals långt inlägg.

Idag skulle jag tillbaka till reklambyrån för "ömsesidig avkänning". Mina direktiv var att flyta runt och försöka att inte störa för mycket, men ändå visa intresse av att ta lärdom (alltså störde jag förmodligen ändå). Detta gjorde jag med min allra bästa sida utåt för att få bra omdömen av besättningen.

Allt funkade super och jag gick mest runt och kände mig nöjd och tacksam över allt. En timme senare blev deja vu känslan ett faktum när jag (precis som i mina dagdrömmar) satt och pratade lön med VD:n. Jag citerar min arbetsgivare: "Ibland lönar det sig att knacka dörr". Jag vågade inte efter noga övervägande fälla kommentaren "unlike Jehovas" då jag var tämligen ovetande om hans egen tro.

Vid lunchtid släpptes jag och mötte upp med bror min för att dra en repa på stan och på kvällen rasta mina idelagda muskler. När vi sen stod i duschen på SATS fick jag ett starkt intryck av ett en man tittade lite väl mycket åt mitt håll. Jag bestämde mig för att tro att han var homosexuell, och försökte därefter komma fram till hur jag kände över min förmodade utsatthet. Vissa skulle säkert uppfatta det som smickrande att bli inspanad, oavsett vem spejaren är. Jag kände inte så. Nu har jag ju som sagt inga belägg för att han faktiskt spanade in mig, men om det vore så, skulle jag nog känna ett visst obehag. Min bestämda uppfattning är dock att jag inte är homofob.

Sist men inte minst har jag denna dag konstaterat att simpel humor (urhumor) KOMBINERAT med skadeglädje är det absolut roligaste som finns. Det satt nämligen ett gäng tonåringar i mitt synfält på tåget när jag var på väg hem, varav en av dem reste sig upp, gick fram till sin vän och ganska försiktigt knockade dennes huvud mot väggen. Det hördes en ganska ljudlig duns följt av rejäla skrattsalvor. Dessa salvor kom dock från fler än bara den kompisgruppen, bland annat två män i 30-årsåldern och mig själv. Fruktansvärt roligt var det. Men simpelt, och lite elakt.

Du har precis kurat ihop dig i soffan med en halvliter chai och en mazarin från Delicato. Jobbet har varit extra jävligt idag och influensan är och rycker dig hasarna. Till din tröst har du dina smarriga kalorier och Die Hard II. "Detta ska jag nog klara av trots allt", tänker du och sjunker ner en extra centimeter i soffan, när plötsligt telefonen ringer.

Du ställer ifrån dig den skickligt balanserade fikabrickan, masar dig upp ur dvalan och halvspringer till telefonen. "This better be good!"

När du lyfter på luren blir du våldtagen av en oförskämt glad främling som "heter *** och ringer på uppdrag från ***. Jag skulle vilja prata med dig om ***. Innan du hinner säga att du bryr dig mindre om detta än om deltagarna i Paradise Hotel ska jag bara trycka in hela konceptet med produkten i huvudet på dig för att förstöra ännu lite till av din kväll. Så, bla bla bla..."

Efter detta upplägg kommer vi nu till mitt utlovade klass 1 tips. 

• Det finns ett register man kan registrera sig i som tydligen alla näringsidkare är skyldiga att kontrollera innan de ringer ett nummer i försäljnings/marknadsföringssyfte. Detta register kan du helt kostnadsfritt registrera dig i genom att ringa 020-27 70 00. Första gången du ringer anmäler du ditt intresse att registrera dig, och sedan måste du ringa samma nummer en gång till (tidigast två dagar, och senast fyra veckor efter första samtalet) för att bekräfta det hela.

Detta register har funnits ett tag vad jag vet så många känner säkert redan till det. Mitt eget nummer är dock nyregistrerat, och so far so good. Hoppas det kan vara till någon nytta!

Jag har haft lite otäcka drömmar på sistone. Inatt krigade jag för fullt mot djungelmänniskor, och det slutade med att en vän blev skjuten och dog. Men när jag tittade närmare på vännen så visade det sig att det i själva verket var jag. Konstigt. Finns någon drömtydare bland oss?

När jag vaknade slog jag på dumburken och kollade lite på Ellen, och blev otroligt avis. Hon hade besök från en kille från National Geographic eller nåt liknande, och han hade släpat med sig massa sköna djur som hon fick gulla med. En europeisk kattuggla bland annat, som Ellen hälsade välkommen med ett "Bonjour" (hon kanske också tror att huvudstaden i Europa är Paris?) Sen fick hon mata ett litet lejon med nappflaska, och tillsist kasta meloner i munnen på en gästande elefant. Now that is a fun job my friends!

Återkom ikväll för ett klass 1 tips.

Dagens tips kommer som de flesta andra på denna blogg från egen erfarenhet.

Jag var på väg in till stadens kärna för min handsvettframbringande intervju på reklambyrån, när någon ringer mig. Det visar sig vara en kille som nu ca en månad senare svarar på min ansökan till en tjänst som MC-bud. "Nu ska jag inte bränna några broar" tänkte jag och svarade att jag fortfarande var intresserad. (Jag har redan sumpat ett jobb med att säga att jag redan hade en intervju, men att jag kunde höra av mig efter den. Jag behövde inte höra av mig.) Men sedan kom nådastöten som blev för mycket för Joels samvete.

"Jobbar du någonting nu?"

"Hehe, jag är faktiskt på väg till en intervju precis just nu."

I kid you not när jag säger att han var borta innan jag hann säga marmeladmacka (varför jag nu skulle göra det..?).

Joel 0 - Arbetsgivarna 2.

• Så tipset lyder: när du söker jobb, behåll bollen på din sida, och "undanhåll delar av sanningen" om det behövs.

För er som undrar gick intervjun bra, så jag är ett steg närmare en tjänst som assistent (a.k.a bitch) på en reklambyrå.

(Ur SvD 15/10)

Jag kollade på CSI NY igår, och denna gång var utredarna faktiskt riktigt på bettet! En man hade hittats ihjälhuggen på ett hotellrum, och huggmärkena var tydligen lite suspekta.

Utredarna gjorde då det enda rätta och började testhugga en bunt olika knivar i en död gris, och tillsist åstadkom de ett huggmärke som precis liknade dem på offret. Det var en ostronkniv han hade blivit mördad med.

Av en slump kunde man koppla offret till en man som jobbade på en... Just det, ostronbar. Ture Sventon & Co. åker då naturligtvis dit, och som tur är står mannen de söker precis innanför dörren och arbetar med en kniv.

"Hej Mr blabla, vi är från NYPD. Skulle du vilja vara så bussig och räcka över den där ostronkniven du håller i?"
"Ok."
"Hmm, jag ser här en intorkad blodrand längs med bladroten. Du är mördaren."
"Ja ok, jag erkänner."

Helt fantastiskt vad dom kan va?!

Vad skiljer människorna från djuren? Jag känner mig tämligen säker på att det är våra snäppet kraftigare hjärnor som gjort att vi står överst i näringskedjan. För med dessa hjärnor har vi kunnat skapa massa häftiga och användbara prylar. Typ flygplan, stora byggnader med hissar i, datorn, bilen. Diskmaskinen! Dessvärre är vår diskmaskin trasig, och det enda den numera lyckas åstadkomma är ett helvetiskt jobbigt brummande, men hittills har inga spår av renare disk synts till. Resultatet har istället blivit en ganska mysig stapel av tallrikar med ny dekor a la matrester.

Ja, utan diskmaskinen blir vi tydligen äckel igen. Hade duschen gått sönder, skulle vi förmodligen knalla runt skitiga ett par dagar tills det att chefen ställer dilemmat: tvätta dig eller få foten. Urinera på träd gör vi ju redan, så tydligen har toaletten inte tagit oss så långt i evolutionen som man hade hoppats. Darwins teori om "survival of the fittest" är i allra högsta grad applicerbar på människan också. För jag gissar att antalet utdelade knytnävar på krogen hade minskat avsevärt utan vår medfödda parningslängtan.

Det är nog faktiskt bara våra prylar som gjort att vi tagit oss lite längre än djuren. Vårt tal har ju visat sig otillräckligt ett antal gånger. Jag vet att man misslyckades 1914 och 1939 t.ex. Djuren däremot tycks sköta den där biten lite bättre och är inte lika intresserade av att göra sig av med precis alla antiloper efter att ha märkt dem med syndabockstjärnan. De brukar inte heller sticka till andra sidan savannen och äta upp andra djur för att förhindra att vattenpriset stiger. Det var nog tur att det bara var diskmaskinen som pajade.

Tåget

Alltid är det något. Är det inte skrikande barn så är det snarkande gubbar, och är det inte snarkande gubbar så kanske man bara bjuds på lite sång, som igår.

De lät lite som kolibrierna i Kalle Ankas Jul, de två tjejerna som satt och upprepade ordet "sjunger" till någon form av melodi.

Men för i helvete. Ska dom sitta och gny hela resan?

Ja. 

Det var bara att rida ut stormen, men mina drömmar tenderade att bli lite melankoliska till det oönskade bakgrundsljudet.

Hur tänker man då undrar jag? Att sätta sig i en fullbokad tågvagn och sjunga i tre timmar. En kille verkade gilla det iaf, så han bestämde sig för att börja flirta lite. Någonting måste dock ha gått oerhört fel i hans program, för han valde att berätta en historia om en man som gödslade med sin egen skit. Det kan ju aldrig vara bra att prata om avföring när man vill imponera på någon, eller?

Kultur

Igår tog jag ett friskt andetag av svensk kultur. Jag var nämligen inne på Museum Tre Kronor.

Jag skulle fördriva lite tid i väntan på min bror, så vad kunde vara mer passande för en f.d. slottsvakt än att gå en vända förbi Stockholm slott? Min tänka rutt var egentligen bara att passera nedanför lejonbacken, men av en händelse såg jag en spännande dörr i fasaden. "Museum Tre Kronor". Jag slängde ett öga över axeln för att försäkra mig om att ingen såg, sen ilade jag in lite kvick. Jag frågade om det var kostnadsbelagt att gå en runda, och expediten pekade direkt på prislistan.

Är du student frågade hon.

Nej, svarade jag lite moloket. Sedan fick jag en snilleblixt. "Men vad kostar det för högvakten?"

"Men du har ju inte uniformen på dig."

Nej jag har ju inte det, sa jag och blinkade med hundögonen.

Och det visade sig göra susen, för hon gav mig fri passage till alla museets tre våningar. Och det var tro't eller ej riktigt kul att se massa gamla målningar och modeller av det medeltida slottet (som förövrigt är way snyggare än dagens bruna skokartong). Jag läste om och om igen att slottet brann ned 1697 och att det tog 60 år att bygga upp det igen, för att i all framtid ha ett säkert "imponera på svärföräldrarna-kort". Sedan såg jag museets förmodligen roligaste bild. Den visade massa olika yrken folk som jobbade på slottet hade.



Jag skulle kunna tänka mej att jobba som typ Bastukarl, Fågelfångare, Lokattevaktare eller Mjölåkare. Däremot ställer jag mig lite mer skeptisk till uppgifterna för en Källarsven, Ryssetolk ,Sängedräng och Trappsopare.

Glans

Jag mötte precis Johan Glans här på strandvägen (där jag precis satt mig för att skriva allt detta). Åh, en kompis tänkte jag och var bra nära att slänga ur mig ett vänligt "tjena". Men sen hindrade jag mig och fick istället bara fram det där lätet som ofta kommer när man får en fråga som man vet att man måste svara på, men för allt i världen inte sanningsenligt.

Det måste kännas lite obekvämt för kända personer när främlingar går och ler mot dem och hälsar vart de än befinner sig. Som när Malou Von Sivers kom fram till mig när jag jobbade som ordningsvakt på ett hotell, och frågade hur man lättast fick tag på taxi, och jag sa "Heej".

Mitt huvud väger uppskattningsvis 20 kilo nu. Jag är så förbenat trött, och än ser jag inte antydan till något ljus i tunneln (eller på himlen). Att jag inte lärde mig något från sist jag stod här dygnets 12 mörkaste timmar och bara räknade minutvisarens små, obetydliga skutt. För en timme sedan hade jag en liten dispyt med en mycket berusad platinagäst som brusade upp då hans tre asiatiska vänner inte fick följa med upp på rummet. Det gav mig lite adrenalinpumpad energi åtminstone, men nu skulle jag kunna falla ihop i en livlös pöl om dom bara lät mig. Out

#header {

height: 220px;
text-align: left;
border-top: 0px none;
border-bottom: 1px solid #000000;

}

Jag fixar lite, så det kan se lite konstigt ut under tiden

Imorn bär det av till småland igen. Nu var det två veckor sen sist så vi har nog båda slitit lite i kalufsen (eller hoppas inte för hon fäller ganska mycket ändå). Vi brukar alltid prata om vad vi ska hitta på såhär dagarna innan vi ses igen, men det är ju lite svårt att planera så, eller hur? Som tur är så har Sarah en liten fetisch för listor, så skulle det vara så att vi blir uttråkade, är det bara till att rota runt lite i en av hennes många (!) väskor och ögna igenom en av att göra-listorna man hittar där. Det finns som man brukar säga ett helt "smorgasbord". Skitbra grej ska ni veta, och där kan man även skriva upp lite sådär halvspontana aktiviteter som man annars aldrig skulle få för sig, för står det på listan så..!


(Bilden är ett montage)

Jag satt på min kära roslagsbana (pendeltåg) häromdagen och försökte undvika folks blickar som man ju alltid gör. Jag flackade med blicken upp i taket, ner i golvet, ut genom fönstret och lite då och då slöt jag även ögonen faktiskt.

Skit samma, det jag tänkte skriva var kort och gott att jag såg en annons från fitness24seven som verkade ganska intressant. Det är inte helt otippat ett gym som precis som namnet avslöjar har öppet dygnet runt. Är du student (eller pensionär) kostar det 149:-/månad (SATS: 355:-), och för övriga 199:-/månad (SATS: 365-500:- för det billigaste kortet). I Stockholm finns det på Stureplan, på Vanadisplan, Hornstull, Hammarbyhöjden och Stadshagen. Ja, ni kan ju läsa själva om det skulle vara av intresse.

I helgen har det firats föräldrar i mitt hem. Tillsammans har dom nu 104 år på nacken så jag tänkte att lite presenter kan dom ju vara värda. Jag tog bilen in igår eftermiddag för att hinna med min shopping innan jobbet som skulle sträcka sig från 19-06. Yippie!

Det var åtminstone en ganska fin dag i Stockholm och jag strosade längs drottninggatan i jakt på något som kan passa två 52-åringar. Inte helt lätt kanske. Men indianerna var glada som vanligt och spelade faktiskt ovanligt högt idag tycker jag. 20 meter därifrån stod en halvtaskig vitmålad mimare och blåste såpbubblor mot förbipasserande, men det häftigaste av allt: munspelsmannen byggde en snögubbe på plattan i återstoderna av den årliga snowboardfesten.

Jobbet var segt, men det blir nog vilken syssla som helst om man gör samma sak i 11 timmar. Lite kul fick jag dock ha. Jag fick t.ex. hjälpa till att byta ut en tv som inte ville visa porr på en gästs rum. Jag fick säga till berusade norrlänningar att: 1. inte skrika så mycket, 2. inte ta med glas ut, och 3. gå och lägga sig. Och så fick jag bevittna hur en man möjligen satte sitt livs ångestkväll på kartan.

In genom glasentrén kommer en man fullare än Titanic. Med sig hade han en inte lika förfriskad dam som också var betydligt yngre. De båda blir stoppade av min kollega när de är på väg in i hissarna då han inte känner igen damen. Mannen ber med desperation i rösten om att hon ska få skriva in sig och följa med upp, vilket det inte finns några regler emot. Kvinnan går fram till disken och skjuter fram sitt ID. Uppochner. När receptionisten vänder på kortet ser han definitiva likheter mellan personen på bilden och personen i verkligheten. Skillnaden var att personen på kortet inte var en kvinna.

Jag kom fram till 3 möjliga utgångar.

Antingen däckade mannen innan han hunnit upptäcka sin dejts extra utrustning. Min andra tanke var att "kvinnan" kunde sin grej och styrde det hela fullt kontrollerat utan att avslöja sin hemlighet. Det sista och absolut mest tragiska alternativet har ett brutalt och blodigt slut, men det tror jag inte vi behöver oroa oss för med tanke på mannens tillstånd. Det jag vet är att ingen av dem kom ner under natten.

4 timmar kvar. Det här med att jobba natt kanske inte är så smärtfritt ändå...

De fulla hockeyfansen väller in för några sista öl i hotellbaren. Kärleksparen går direkt mot hissarna. Nu strök en hop förfriskade norrmän förbi och skrockade fram något mellan alla hickningar.

Dryga jänkare som vill ha bagaget uppburet. "Sorry. I'm security" säger jag och pekar lite smidigt på brickan.

Lite kaffe skulle vara gott! För att inte säga livsnödvändigt.

Detta har tagit alldeles för lång tid. Jag såg en riktigt bra film i förra veckan som jag tänkte att jag skulle rekommendera här och nu. Den är visserligen som min bror påpekade relativt gammal, men ålder spelar ingen roll brukar det ju heta.

Titeln på filmen är This is England och den utspelar sig just där under år 1983. Landet är i gungning efter Falklandskrigen och de s.k. skinnskallarna växer i antal. För många innebär benämningen enbart ett mode, medan den för andra har en mycket starkare, politisk laddning.

12-åriga Shaun stöter efter ett bråk i skolan på en sådan grupp som snabbt känner sympati för honom. Han hittar här sina första riktiga vänner som introducerar honom för en helt ny värld av tjejer, "weed" och politik. När gruppens ledare får besök av en gammal vän som nyligen släppts från fängelse får allt en känsloladdad vändning. Den tidigare så sammansvetsade gruppen spricker upp och det blir oundvikligt att välja. Vilken typ av skinnskalle är du?

Vid sju ringer klockan och det är dags att kliva upp. Klockan åtta är jag igång på jobbet - jag ska vicka i en tvåa idag (men det blir för mycket att redogöra för). 16.00 är jag klar efter mina avslutande två timmar på fritids. Men än är det bara halvtid. 22.00 är det dags igen, men då ska jag se efter lite större barn på ett hotell. Tack vare min trotjänare VW Golf är jag framme i god tid och en kollega visar mig upp till köket där alla ordningsvakter sitter som riddarna kring det runda bordet. Jag tar i hand med allihop och känner direkt att jag måste ha ett grymt handslag för att bli respekterad i det här sällskapet. När jag sträcker fram handen för att hälsa på killen som tydligt är alfahanen i gruppen ser jag hur en tät, färglagd tatuering smyger sig fram under den åtsittande ärmen. Jag hade också hunnit lägga märke till konsten på bröstet som lyste igenom hans vita skjorta. "Baloo... heter jag." mullrar han fram. Jo tack tänker jag. Och jag är gärna Mowgli.

Sedan hängde jag med en annan kille på rundvandring i hotellet och jag insåg direkt att här kommer jag aldrig lära mig att hitta. När den ronden var klar positionerade vi ut oss för att i stort sett stå av hela natten. Det mest spännande som hände var när vi jagade ut två "kolatorskar" från toaletten. Annars fördrevs min tid mest med att lyssna på historier om Hells Angels och Bandidos som tydligen är en ordningsvakts värsta fiender. Och vilka sjuka historier det var! Han var en riktig storyteller den där Baloo.

När passet var slut utvecklade sig situationen så att jag skulle skjutsa hem en kollega till Kungsängen. Det skulle ta mig en timme extra, men han frågade och jag är helt enkelt för snäll för att säga nej. Jag fick ett bra tips iaf, som jag tänkte vidarebefordra.

• Står man vid ett rödljus och ingen annan bil är i närheten så kan man få det att slå över genom att blinka med hellyset. Testa, det funkar!