Jag sa det ganska nyligen vet jag, men det tåls att återuttryckas. Jag har världens bästa jobb.

Idag hade vi en field trip. Till Arboga. Platsen skulle kunna ifrågasättas, men det var faktiskt en pittoresk liten stad som man kanske, för en sekund sådär, skulle kunna tänka sig att bo i. Men sedan kom jag ihåg allt det där med manodepressivitet och så vidare.

Hur som helst, vi hade konferans där och jag kände mig som vanligt i sådana sammanhang som den lille gosse jag är i just sådana sammanhang. Alla är så smarta och jag är. Jätteliten.

Stadens borgmästare, som han uttryckte det under ihärdigt brösttrummande klampade in iförd kläder a la Engelbrekt och gav oss en allt för utdragen återgivning av stadens historia, och om på vilket sätt den är unik och fantastisk. Jag kommer nog ändå inte att flytta dit.

I väntan på middagen fick vi underhållning i samma tema som det vi dittills hade fått uppleva, nämligen medeltiden. Således var vår show man en gycklare. Inte så roligt som man skulle kunna tro. Han kunde inte ens sluka svärd. Men men.

Middagen som följde blev desto roligare. Vi åt slagbröd och revbensspjäll som vi sköljde ner med vin och färsköl. Och när vi inte längre hade något att skölja ner. Ja, då drack vi lite till.

Vi drack såpass mycket att vi drog igång en lek. Och den mina damer och herrar, den vann jag! Jag ska förklara precis hur den går till i ett senare inlägg, men nu känner jag att det är dags att runda av och dra mig mot sängkammaren.

Bussfärden hem var även den fylld av dryck och lekar, och jag visste, där och då, att här vill jag alltid jobba.