Vissa av er känner säkert till den pågående striden mellan mig och min bil. Den vill tydligen förfalla och ruinera mig, medan jag inte vill det. En intressekonflikt alltså.

Här följer en kort brief om läget för er som inte hängt med:

• September. Bilen lämnades till verkstad och jag blir berövad på 5500 kr.
• Oktober. Bilen gick ej igenom besiktningen och kräver vissa åtgärder. 300 kr.
• November. Bilen lämnas till verkstad igen för att få anmärkningarna åtgärdade. När den skall låsas upp för förflyttning går låset sönder på grund av kylan. Då det är en kupé (två dörrar) och ena låset redan var trasigt går den för tillfället inte att låsa alls. Allt utom låset åtgärdas till en kostnad av 2000 kronor.
• Idag. Bilen går ej att starta.

Och där kommer vi in i realtid igen.

Jag hade tänkt svänga förbi bilprovningen för att få skrället igenom besiktningen så att jag sedan kan sälja den. Tyvärr kunde jag inte ta mig dit då den vägrar starta. Som en parentes kan nämnas att klädseln börjat mögla i brist på beröring. (Tur att inte jag fungerar likadant.) Hur som haver så får jag hjälp av min far att dra igång bilen. Den kopplas käckt till pappas Saab och rullas sedan ut på vägen. Jag slänger i tvåan efter att ha accelererat till några km/h. Inget händer. Jag försöker igen, men inte en tillstymmelse till liv finnes i min stackars krake. Som en spark i skrevet hör jag bogserlinan brista, och med oskyddade händer i minusgrader får jag improvisera en lösning för att få den tillbaks till sitt hem. När vi kommit fram och klivit ur våra bilar säger pappa:

"Jag kom på en grej. Har du någon bensin i bilen?"

Jag tittar på mätaren.

"Nej."

Jag kan inte gråta. Jag kan inte heller bita mig i tungan eller sparka omkull en soptunna. Den här striden har redan gått så pass långt att ingenting kan förvåna, eller få mig upprörd längre. Jag drar bara på flinet lite och åker i pappas bil till macken där jag fyller upp 5 liter bensin i en dunk. Fort fort hem igen för att uträtta underverk. Jag sätter slangen i munnen på min ynkliga plåtburk och hör honom dricka. Tankarna far osökt till en hund som varit ute och lekt en sommardag. Som den dricker! Jag hör den sista skvätten slukas och sätter mig i bilen igen. Jag vrider om nyckeln och hör...

wrom...       wrom...       blöööö

Batteriet är lika dött som skivbranschen.

Jag får se mig besegrad även i detta slag. Men kriget SKALL jag vinna!