Under min tågresa till jobbet varje morgon går jag ofta in i en djup musiktrans under mina stora lurar. Tack vare min rika mediablandning kan det hända att mitt ansiktsuttryck skiftar med musiken och antar alla olika drag från de sju dvärgarna. Är jag djupt nere kan det faktiskt hända att jag fäller en och annan tår. Men kommer det istället en väldigt glad låt, som jag dessutom gillar väldigt mycket får jag bita mig i läppen för att inte ställa mig på sätet i ren Hair-manér. Jag har faktiskt flera gånger tänkt på det där, hur folk skulle reagera om jag gjorde så. Jag kan ändå sätta en och annan ton så vissa skulle kanske tycka om det, men jag vet ändå inte. Än så länge har jag konsekvent kommit fram till att det inte hade varit uppskattat av majoriteten. Men vi får väl se om den dagen kommer då jag tar roslagsbanans morgonresenärer med storm.