Jag är inte gjort för sånt här. Att vara kriminell är helt enkelt inte min grej. Men jag gjorde det, och jag klarade det, så nu kan jag lägga den sidan bakom mig.

Svetten strömmade till. Pulsen ökade, och jag kunde helt ärligt se mina hjärtslag genom T-shirten. Jag satt där och spelade upp olika tänkbara scenarion i tankarna, och hur jag skulle agera vid var och ett av dem. Skulle jag spela ovetande, eller skulle jag dra en snyfthistoria om hur desperat jag var?

Men ingenting hände, och jag kunde stiga av som den segrande parten.

Jag har alltså genomfört en plankning på ett SJ regionaltåg.