Kollektivfunderingar
- När man stiger ombord ett tåg eller en buss så har vi svenskar ett vedertaget system. Först på plats har givetvis stört valmöjlighet, och det brukar sluta med att denne person anser att en av platserna långt bort från den dörr man använde för påstigning är den mest attraktiva. På tåg/tunnelbana kan det då uppstå konflikt någonstans i mitten av vagnen när de först anlända från respektive ingång möts. När sedan en plats vid varje bänkpar/grupp är upptagen börjar folk då istället leta efter den person som verkar mest ok att sitta nära. Personligen letar jag efter små personer, kille eller tjej spelar egentligen ingen större roll. Jag brukar således också försöka undvika människor som ser ut att behöva mycket utrymme, men detta behöver inte vara rent fysiskt utan skulle lika gärna kunna vara en person som är av standardstorlek, men som helt enkelt känns för sociala. Viktigt är också hygienfiltret. Det ska mycket till innan jag sätter mig bredvid Lortis (se bild).
- Om morgonen är tunnelbaneperrongen vid Tekniska högskolan knökfull. Detta verkar dock avskräcka väldigt få från att ansluta sig till klungan om hundra person som redan sitter som klistermärken på stången innanför dörrarna. Idag vart jag exempelvis sammanfogad med en gammal vän på ett mindre bekvämt (men väldigt intimt) sätt, och vi var så att säga i varandras ansikten. Jag fick pressa tillbaks mitt huvud för att kunna se båda hennes ögon. Igår noterade jag dock för första gången hur en person valde att inte gå ombord p.g.a. en allt för fylld vagn. Eloge!
- Många irriterar sig på hur människor inte håller upp dörrarna åt varandra på offentliga platser. Jag är en av dem, och försöker i så stor utsträckning som möjligt göra mig det artighetsbesväret. Problemet om man är för snäll kan då istället bli att man växer in i fasaden (som ombord "The flying Dutchman") och får agera dörrstopp under en omänskligt lång period. En lösning i sådana fall kan vara att sluta ögonen och gå. Alternativt söka ögonkontakt med någon som tänker passera och lite smidigt lämna över ansvaret med tillhörande nick och leende.
Kollektivtrafiken är ju en aldrig sinande källa till bitter blogg-inspiration =)
Mmm ett par bussar hade ju faktiskt inte skadat, de ska ju lägga ner nån linje nu också... Och tack detsamma!
Mmm skräp är vad det är.. =/
ÅÅåååh kollektivtrafiken... tack och lov för att bo centralt med valmöjlighet att gå runt stan om man vill, alltid en sista utväg.
Sen kan man undra varför människor som åker samma väg, samma tid varje dag aldrig rör sig mer mot mitten av tunnelbanan för att slippa trängsel, eller varför mammor med barnvagnar nästan större än dörrarna, väljer att prompt klämma sig in i första vagnen under rusningstid (är inte de mammalediga med all tid i världen?)
Sen tänker jag ofta som du och brukar hellre stå än att klämma mig ner brevid någon som antingen kommer mosa mig mot fönstret eller lyckas putta ut mig från sätet, ändå är inte jag så spinkig som dig och är därför ganska stadig. Men det har hänt att man hamnat på golvet.
Jag är också en sån som brukar få stå med dörren öppen i en halvtimme, och brukar tröttna vilket nästan alltid leder till att någon stackare får den i ansiktet.
Folk. Usch. Blä.
faaan hoppas J kommer tillbaks för jag vill veta vilken linje de tycker de kan lägga ner???
VA? Jag, spinkig?! Jag är minst lika stadig som tornet på bilden här bredvid.
Det J menade handlade dock inte om mitt inlägg utan om hans eget där vi diskuterade gotlands kollentivtrafik.
ahhh ok, tur för jag blev orolig ;)
Till bloggens startsida
