Jag blev väckt av telefonskrället idag. Igen. Men denna gång var det varken jobbet eller flickvännen, utan någon som ville pracka på mig en bok.

"Hej. Är det Hans Gustafsson jag talar med?"
"Nej det är Joel, som i "Ja det är Joel"."
"Okej. Är du över 18?"
"Ja."
"Å vad bra (nej dåligt). Då ska jag bara säga att jag inte ska sälja något, det känns väl betryggande?"
"Ja superskönt!"
"Ja. Du ska få en bok av mig, det känns väl skönt?"
"Nej jag vet inte. Jag är ganska trött så jag ska nog gå och lägga mig igen."
*Klick*

Istället satte jag mig vid datorn, och genast försvann min växande irritation över folket som ringer hem till människor klockan 9 på morgonen för att pracka på dem böcker. Som Magnus Betnér sa till Greenpeace:

"Jag har internet. Behöver jag något så hittar jag det där!"

Anledningen till min nyfunna munterhet är ett mail från ett ställe jag sökt jobb på, dit jag blev inbjuden till intervju. Jag frågde om ett glatt humör var allt jag behövde ta med mig och fick svaret att ett glatt humör kommer man långt på. Och glad är precis vad jag är!

På vederbörandes hemsida hittade jag också ett fasligt roligt klipp. Säg hej till de svimmande getterna.