En svensk tiger. För er som inte visste det syftar denna kända rubrik i första hand inte på det respektingivande djuret, utan på verbet att tiga. Och det är väl precis det vi ofta gör, vi svenskar. Vi tiger om vi inte absolut måste säga något. På föreläsningar exempelvis. Det är ju inte allt för vanligt förekommande med spontana reaktioner från publiken. Eller att någon av rent socialt intresse söker ett samtal med dig på fiket, eller på bussen. Och det är här min egentliga poäng tar vid. Själv skulle jag förmodligen inte ta initiativet till ett samtal med en helt slumpmässig person även fast jag heller inte skulle ha något emot ett sådant samtal, tvärt om faktiskt. Jag tycker det är ganska festligt att prata med s.k. randoms. Vad jag däremot kan ha svårt med är när folk pratar i mobil på kollektivtrafiken. Jag vet inte varför egentligen. Kan det vara för att man bara hör halva samtalet och inte finner någon glädje i att tjuvlyssna? Hur som helst är det väldigt irriterande många gånger, speciellt när folk pratar om högst privata saker. Som att bryta ett förhållande. Det är enligt mig högst privat, och vore väldigt konstigt att göra över telefon, på bussen. Fast efter idag vet jag att det åtminstone finns en tjej i Stockholm som inte delar den åsikten. Därtill kan vi nog också hitta en väldigt snopen kille...