Ingen fara, jag lever fortfarande. Tillbaka efter en hjärtlig helg, fylld med socker, fet mat och ångestframkallad träning.

Men vad tusan ska vi med alla dessa dedicerade dagar till? Egentligen? Det känns väl ändå som att vi kommer ihåg att älska och vara snälla mot varandra utan ytterligare en konsumtionsdag förklädd i mjuka hjärtan?

Vad ska ni göra på Alla hjärtans dag frågar folk. Ja, vi tänkte väl försöka vara lite hyggliga mot varandra tillskillnad från övriga 364 dagar. Eller ja, 363 om man räknar med Julafton. Är det inte mer romantiskt att på eget initiativ uppvakta de personer man håller av istället för att låta kalendern bestämma? Jag ska dock (för att inte skita framför egen dörr) tillägga att vi hade en trevlig kväll i fredags, då Sarah hade Kick Off med jobbet på den heliga dagen. Trevligt, helt klart, men på något sätt känner man sig lite dum när man gör det bara för att kalendern säger så. Man borde ta efter världens 2-åringar, knyta näven högt i luften och drägla fram ett bestämt "Kan själv!"

För mig blev det hockey på O'Learys med bror min. O'Learys som förövrigt är ett mycket underskattat ställe. Det är mig veterligen den enda krog du faktiskt sparar pengar på att besöka. Och för er som ser ut såhär ? nu så menar jag alltså att du slipper betala för de speciella kanalerna som visar sport.

Men nu, åter till arbetet.