Jag har sett den där blå bussen susa förbi flera gånger, och för varje gång blir jag mer och mer sugen på att utnyttja denna fantastiska möjlighet som är IKEA-bussen. Jag har sett framför mig en ändlöst rymlig buss, inredd som av tomtenissar, med gratis kaffe i smidiga automater. Min upplevelse blev inte riktigt lika tillfredsställande som den i min fantasi.

Efter väntan i snöregnet slirade en försenad buss in till hållplatsen, och förargade människor stormade grymtande av med sina blå fibersäckar. En man sade högt att "det blir lättare om ni flyttar på er så vi kommer av först!" vilket han har helt rätt i! Men jag insåg att vi hade att göra med rutinerade IKEA-bussresenärer. Här visades ingen pardon när det kom till att få sittplats, så ville man vila benen var det bara till att gå tillbaka till rent primattänk.

Sittplats blev det, och med tanke på att vår färd till Ingvars palats blev en timmes påfrestande krypkörning i rusningstrafiken så får jag väl vara tacksam. Väl framme hände det något i kroppen. Senast jag var på IKEA var väl i princip när jag skjutsades fram i kundvagnen, och nu skulle jag helt plötsligt inreda min Egen lägenhet! Jag plockade på mig några papperslinjaler, ett par smidiga pennor och våningsinformationen. Sedan tog IKEA-djävulen över. Allt man såg var helt plötsligt nödvändigt.

"Jo men en sån här kan ju vara bra att ha."

"Vad är det?"

"Öhh. Det är ju... en sån man... du vet... Ja men vafan, den kostar nio spänn, vi tar den!"

Och så fortgick det under våra stressade två timmar i sverigeborgen innan vi slutligen kunde släpa våra prylar till kassan. Där hamnade vi (så klart) bakom en kille som ville betala lite kontant, och lite med kort. Tyvärr räckte pengarna ändå inte, och han var tvungen att plocka bort några varor. Detta kunde dock inte kassörskan hantera så hon fick kalla på hjälp.

(Jag tycker att det är lite underligt att åka till IKEA och storhandla om man är osäker på om pengarna ska räcka. På ICA kan man ju plocka bort en mjölk liksom, men att gå och ställa tillbaka Billy känns lite mer omständligt. Men det kanske bara är jag...)

Nagelhögen under oss blev allt större i och med att sista bussen avgick om 10 minuter, men när proppen väl släppte skyndade vi oss som om slutet var nära, och vi hann! Men trots all svett, alla svordomar och gliringar, tjat och stress så är jag ändå stolt svensk tack vare denna inget mindre än genialiska affärsidé. IKEA for the win!