Man slutar aldrig förvånas

Jag ser mig själv som en ganska lugn och sansad människa som inte brusar upp i onödan. Men medlet för att få min hud att gå mot grönt och mina kläder att spricka ligger och pyr där ute och bara väntar på att jag ska komma förbi.

Det är förstås människor jag talar om. Dels har vi ju rea-dårarna som jag beklagade mig över för inte alls länge sedan, men sedan har vi också de som står hand i hand med dessa på idiolympics prispall. Jag har tyvärr inget klitchigt namn för dessa, men jag bollar med ord som tunnelseende, zombie, dumjävel, egoism, självmordsbenägenhet...

Kort och gott pratar jag om folk som slänger sig ut mot röd gubbe "bara för att andra gjorde det". Klart man kan gå mot röd gubbe om det inte kommer någon bil, men var och en får ju för f*n se till att det verkligen är fritt fram. Det är ju som att kasta en boll åt en hund - de bara flyger iväg med tungan fladdrande och ögonen låsta på en punkt därborta.

Förstå hur lätt det hade varit att begå ett ofrivilligt kollektivt självmord i Stockholm. Bara att ställa sig i en klunga människor och vänta på att en bil närmar sig övergångsstället. Ta ett skutt ut så ska du se att en hel drös blint följer ditt exempel.

OBS. Detta går inte under kategorin tips!


Kommentarer

Den nyfikne får återkomma, för svar på sin kommentar.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


Till bloggens startsida
Trackback
RSS 2.0