Nu jäklar ska ni veta har Joel plockat vuxenpoäng! Från och med i fredags kan jag nämligen räkna mig till gruppen med civilståndet sambo. Inte för att jag kommer göra det, jag är ju inte ute efter vuxenvuxenpoäng liksom.

Ja i fredags kväll kom hon, min Sarah, och fyllde upp vår lilla lägenhet med oräkneliga tvångsstängda väskor. Skorna är nu uppackade, så högen av väskor som blockerar toalettdörren har reducerats kraftigt.

Hon hade sin första dag på jobbet igår, så jag tog tillfället i akt att guida runt hennes f.d stockholmsoskuld till bror och göteborgsfödda far i huvudstaden under tiden. Jag gick efter riktlinjen first things first och tog dem till plattan (Sergels torg alltså). Därifrån lunkade vi hamngatan, in och ut ur gallerian, norrlandsgatan, biblioteksgatan... City helt enkelt. Och sedan gamla stan. Vi passerade slottet precis i tid för att se de stackars soldaterna gå sin postskiftarrunda, som för er oinsatta går av stapeln varje jämn timme, dygnet runt, år ut och år in. Sedan blev det en slinga genom de charmigt oregelbundna och smala gränderna, och då kom jag på vem jag var. Jag var Chandler från Friends när han visat runt sin och Monicas surrogatmamma i NY och själv kommer hem helt förtrollad av vad han sett.

"You've seen it before, but never Really seen it, you know?"

Ja man är nog lite hemmablind eller vad man ska kalla det, för visst är väl Stockholm något alldeles extra? Jag har i alla fall, nu och för alltid, Stockholm i mitt hjärta.