S s s s satan vad kallt det är nu! Jag var ute och gick knappa kvarten igår, och jag trodde mitt ansikte hade lämnat mig när jag kom fram. Fast så farligt är det ju faktisk inte, och som svensk borde man ju känna till att kylan tenderar att smyga sig in såhär års och därmed pälsa på sig lite bättre. Fast ändå blir vi lika förvånade varje år, åtminstone här i Stockholm. Jag tror inte det går en vinter utan att man en vacker morgon hör på nyheterna att "snökaoset är ett faktum i stockholmstrafiken". Dumma nollåttor som inte fattat att det är hög tid att dra på vinterdäcken när lucia tittar förbi.

Inte heller kan jag säga att vi klär oss särskilt bra. Man behöver exempelvis inte leta länge för att hitta ett par klassiska Converse ute på stan i januari. Eller någon som går med sommarens chinos. Och jag kastar inte sten i glashus här, för jag erkänner att jag inte heller drar på mig underställ och stoppar in t-shirten, men det är ju så jobbigt! Kanske inte om man hade tänkt vara ute hela dagen, men det händer ju inte allt för ofta heller. För det mesta jobbar man ju inomhus, eller så ska man shoppa, i vilket fall man också hamnar i en lokal med en temperatur på 30 grader = fruktansvärd kontrast! Det är inte som i södra Europa där man blir utstirrad ifall man inte har jacka på sig när det bara är 20 grader varmt. Eller när sydlänningarna kommer hit och fortfarande går helmunderade i juli.

Är vi i någon form av förnekelse? Vill vi inte erkänna att vi tycker det är kallt? Är det inte tillräckligt kallt för kängor ifall man bara förfryser en tå? I lumpen fick vi exempelvis aldrig använda pälsmössan för att befälen tyckte den var för ful.

Fan va skönt det skulle vara om det bara var totalt självklart att gå i overall och ha björnskinn på fötterna så fort det blev minusgrader.