Aaah. Äntligen är jag igång igen. Jag höll mitt löfte och skaffade både gymkort och nya löpardojor förra veckan, och jag hann till och med inviga dem innan helgen, vilket som väntat ledde till monstruös träningsvärk. Men det var så välkommet! Träningsvärken säger mig nämligen att jag har varit en duktig pojk som tränat och levt sunt, vilket gör att jag kan öppna fikaskåpet helt utan påföljande skamvåg. Träningsvärken gör det även skönare för mig att få massage här på jobbet. (That's right, jag får massage på jobbet.) Ni vet sådär ontskönt är det. Nu senast kände jag mig som en krigsfånge på Guantanamo som Evil Marc försökte pressa på uppgifter, men jag golade inte. Kanske lite stön och gnol, men inget mer. Jag frågade om man kunde trycka sönder muskler, men tydligen tålde den hon misshandlade för stunden 600 kilos tryck så det borde inte vara någon fara.

Nej nu ligger kanellängden och väntar. På återseende.